De sista timmarna på ett år som aldrig kommer igen

När man tänker på det så är det rätt kusligt egentligen. Varje minut och varje timme som går är tid man aldrig får tillbaka, ögonblick man aldrig kommer att uppleva igen. Kanske liknande, kanske lyckade, men aldrig exakt samma.

Jag har alltid velat tänka och fungera just så, att det är stunden och nuet som är viktigast och att jobba på att försöka suga åt mig alla upplevelser, dofter, sinnesstämningar och känslor jag har inför varje upplevelse så att den kan leva kvar i dystrare och mörkare stunder och värma. Jag är på god väg att nå det målet, men jag kommer nog aldrig ända fram, men det är charmen och tanken, att aldrig sluta att leva och uppskatta det man har och det som finns omkring en.

Med dessa ord avslutar jag 2008 och ser fram emot ett spännande, roligt och överraskande 2009!

Gott Nytt År!

Blalblablablalbalblalbvlalbla

Mitt öra är illrött, varmt och svullet, har pratar i telefonen konstant i 3h innan det kändes som att det skulle ramla av. Sjukt...

Rulla rulla liten bulla

Jag är faktikst rätt grym på att baka. Blir ofta MVG resultat och man behöver inte skämmas om man vill bjuda ngn.
Idag har jag bakat lussekissar, blir som ett barn av det! Kan inte låta bli att slicka båda visparna och skålen. Snor en bit av varje deghög som ska bli en lussekatt. Drar på munnen lite när själva längden ska rullas ut: - "skitkorv" tänker jag och fnissar. Moget, jag vet, men rätt kul:)

Kladdar med äggvispet, ägg överallt, men det är en del av charmen. Plockar ut en gyllengul plåt med härligt doftande kissar, glöggen står på värmen och snart är DU här, kan det blir bättre?

Avundsjuka...

... är inte så bra, men jag kan bara inte LÅTA BLI att bli just avundsjuk när L ska till NY nästa v!

Nu har jag inte varit ute på ngn resa på ca 7 månader, abstinensen gör sig påmind. Men det ges flertalet tillfällen nästa år, det är nämligen året då: 2 fyller 60, 1 fyller 50, 1 fyller 80 och 3 fyller 30. Jag kan inte bestämma mig vart jag vill åka, har 1-2 resmål på varje kontinent som jag verkligen vill uppleva, just nu är det Afrika som lockar mest, Uganda. Sen har det pratats om Malaysia, västindien och USA, men det kommer att komma fler förslag innan vi är nöjda=)

Välja är svårt

Nästa vecka är det fest på gång. Stor fest. Jättestor fest. Ca 2000 deltagare. Ska bli SÅ kul!! Ser verkligen fram emot evenemanget:) Igår hittade jag den perfekta klänningen också, men som alltid så kan jag inte välja färg, så jag köper båda jag tittat på. Och då undrar jag: hur kommer det sig att man har sån fruktansvärd beslutsångest? det är ju ett I-landsproblem så det smäller om det, man har för många val, det är inte hälsosamt! Jag får behålla båda tills jag verkligen VET att det är den lila jag vill ha:)

Ska man eller ska man inte....

...mata småfåglar?

Förra helgen när jag hade tillgång till bil så passade jag på att köpa upp mig på fågelmat. Det resulterade i:

5 kg fågelfrön

3 kg jordnötter

2 förpackningar med små talgbollar (totalt 20 st) samt

1 förpackning med stora talgbollar (4st).

Jag köpte alltså nära 10 kg fågelmat!

Just nu står dessa mängder i köket och tar otrolig plats, men det är värt all irritation när man sen ser de små talgoxarna äta med god aptit utanför fönstret. Så jag gick i mitt lilla rus och lycka över att hjälpa de små djuren tills jag av en slump nämnde detta för svärmor som skruvade till min lycka lite. För hon tyckte inte alls att det var en bra idé. Man hjälper inte genom att mata, de hittar sin mat själv och det enda jag bidrar med är att utöka fågelstammen så att de blir fler och konkurensen om mat hårdnar och vi har skapat en ond cirkel tyckte hon

MEN: Jag må vara en "ond-cirkel" skapare men jag har, efter att ha lyssnat på synpunkter, valt att fortsätta mata de små, jag tror att den onda cirkeln skapades för länge länge sedan, nu får vi stå vårt kast och hjälpa till med mat, med glädje:)

´Tissel, tassel..

...pyssel och prassel.

Jag har hittat tillbaka till min estetiska person. Som jag har längtat, ni skulle bara veta!

Ibland bara sprutar idéerna fram men så fort fokus ligger på ngt annat, som vänner, familj eller jobb osv så får den sidan snällt backa och idéerna blir färre och färre när jag inte får utlopp för dem.
Kan komma på mig själv med att bestämma att "ikväll är det pysselkväll" och när jag väl sitter där så är det helt tomt i huvudet, ingen inspiration, inget att skapa. Men nu är inspirationen tillbaka, nu är alla energitjuvar bortkopplade och fokus ligger på det jag vill. Den härliga känslan av att göra ngt med händerna, att skapa, vara kreativ, den är underbar! Tjoho!!!!

Så mitt i allt annat som pågått i helgen har jag hunnit stickat en mössa och är nästan klar med ett par ur fula sockor, härligt!

Sluta stressa!

Shit! Får en sådnär hisnande kännsla som bara infinner sig ngn gång per år. Livet fladdrar förbi likt ett tåg i 180 knyck och jag känner mig som en plastpåse som fastnat i en av dörrarna, fladdrande, lite vilset på sidan om sådär.

För snacka om att man ligger efter! Har aldrig kännt av stressen vad gäller framtiden, så som familj, hus och allt annat man ska vilja ha, men nu på senaste börjar den krypa nära inpå. Det ploppar upp bebisar lite här och var i kompiskretsen (underbara och söta allihopa), vissa är inne på omgång två, det gifter sig lite här och där och plötsligt börjar folk att fråga: När ska ni ha barn, är det inte dags snart? Och jag känner att jag bara vill skrika: Va fan, ta det lungt! Jag VET att "den biologiska klockan" tickar i rasande fart, men vi måste väl se om vi funkar ihop! Vi måste väll känna att det känns rätt, just nu, måste vi inte? Eller är det bara ni som ger oss alla dessa måsten? Jag har massor av saker jag vill göra, se, uppleva så som spännande resmål, äventyr och jag har svårt att se oss konkandes i Uganda bland bergsgorillorna med en baby björn på magen. Fast vem vet, det kanske går....

Kickboxning

Jag måste bara säga att för första gången sedan jag slutade med badminton (för väldigt många år sedan) så är jag helt såld på en träningsform. Jag är blåslagen, öm, svettas floder och det är ingen dans på rosor men så jäkla kul!

Att jag på senaste tiden fått höra att jag är "smal som en sticka", "riktigt vältränad" och "du måste ha gått ner masor i vikt" gör ju inte saken sämre, helt enkelt underbart:)

Kappor, who can live without them?

Det är sanslöst, det är inte bara höstväder som drar in över Sverige nu, utan självklart kommer med det alla underbara, vackra, tuffa, snygga och fina jackor och kappor. Innan september månad hunnit ta slut har jag redan inhandlat 4 nya. Livsfarligt!

Snillen spekulerar

Är det ngn som utan att fundera en längre tid kan berätta var snor kommer ifrån? Hur kommer det sig att näsan och skallen på bara någon timme blir full med snor? Och hur kommer det sig att allt helst ska forsa ur i rasande fart, särskilt om det inte finns ngn näsduk i närheten? Eller tvärt om, VÄGRA komma ut enligt den härliga principen: "-Jag trivs bättre här, där jag kan täppa igen ordentligt och skapa en ordentlig huvudvärk"?

Jag har haft 3 snoriga dygn på mig att fungera på detta men har inga svar. ...

Varför är det alltid så dyrt att träffa S???

Det börjar med en brunch och slutar med ett stort hål i plånboken.

Tänk er: En solig lördagförmiddag, jag är utsövd, ledig och hemma, obokad halva dagen, alla delar ovanliga. Vaknar upp och vill ha frukost lagad. Vill bara kunna gå och plocka vad jag vill ha. S känner likadant och det blir en brunchbuffé. -195kr

Promenerar upp mot Hötorget och slinker in på elgiganten. En såndär Epilator säger alla ska vara så bra, köper en: -350 kr

Släntrar vidare mot Åhléns, har blivit nyfiken på mineralsmink och känner att jag måste prova. S är övertygande och jag hittar förstås ngt smart sett och får dessutom en ögonskugga och läppglans på köpet:
-999kr

S har fått nys på ett unikt erbjudande i västermalmsgallerian: 15% på Sabo. Kommer dit och blir ännu mer exalterad: 15% på alla Sabosmycken, köper man 2 hängen får man dessutom ett armband gratis! Medan vi väntar på att få betala ser jag det, halsbandet med stort H, designat av bjorg och med texten "You had me at hello"- min favvoritfilmreplik! Måste bara ha. Går därifrån lycklig lycklig men -1888kr fattigare.

Slutnota: ca -3500 kr
Slutkänsla: Lycka

Love you looooong time..

and long time no seeing!

Det måste ha varit ett tag sedan jag skrev här, lyckadesglömma bort både adressen hit och inloggningen, det börjar bra.

Men så är det ju snart höst. Man kan skylla allt jobbigt på hösten verkar det som. Våren och sommaren har rusat förbi och nu står han där, hösten, med en lång tjock brun kappa och blåser med sin illaluktande andedräkt en vind av förmultnelse och kyla och fukt innanför huden. Han tömmer de bägare som under sommaren har fyllts med vatten och låter dem droppa ner från mörka himlar, han drar sin kappa tätare om sig och huttrar så det dånar.

Och endå så är hösten min absoluta favvoritårstid. Den är oslagbar. Jag blir oerhört lycklig av så enkla saker som att hoppa i lövhögar en solig höstdag, eller att sitta på ett café med en god vän och dricka cappucino och möta de glittrande blickar från de människor som kommer in från kylan med äppelröda kinder och ett stor leende på läpparna. Eller att andas in den tysta, spröda, svala och klara luften djupt ner i lungorna. Att kyssa kalla läppar. Att hålla i ett blad som drar sig tillbaka, som sakta håller på att somna in. Underbart....

Abbe

Ì´m in love!

På midsommarafton träffade jag världens coolaste vovve. Abbe.
Abbe är en väskhund, men tror att han är en schäfer. Han är kaxig och tuff och urball. När hans matte frågade om jag var intresserad av att ta över honom för att hon skulle flytta och inte kunde ta honom med sig så skrek ngn inom mig (måste ha varit hundmänniskan som bor där) "-JA det är klart att jag och Abbe ska bli sambos"! Men sen kommer verkligheten ikapp, den förnuftiga, vuxna, seriösa och ospontana verkligheten som sammanbitet fick gå in och säga att det inte skulle funka, Abbe skulle inte kunna hänga med på jobbet, han skulle inte kunna hänga med på stan efter jobbet om man känner för det, inte på oplanerade AW, så jag fick bita mig i läppen för att inte säga ja, men orden som kom ut var ett ledsamt nej. Undrar om jag kommer att ångra mig for ever and ever nu.....

Igår var det dags för sommarens första picknick. Underbart!

Tänk er: Ett gäng rutiga filtar vid Karlbergs slott. Bibbar och öl, cider och bubbelvatten. Allt tog slut under kvällen utom det orörda bubbelvattnet. En hund dregglar över picknickmaten, det hörs skratt i sommarskymningen. Kubb och boule, hästskokastning och glada heja rop. Någon spiller rödvin, någon blåser cigarettrök i vinden. Ngn sjunger och ngn fotar. Ngn pratar lite för högt, ngn pratar lite för lågt, ngn fryser, ngn vill bada. Tävlingsmänniskorna vill ha revanch, vi andra softar med vin och chips.

När vi viker ihop våra filtar och går vidare mot stockholmsnattens barliv ler jag stort och det bubblar av lycka i magen, livet är härligt!

To do list

Jag ska göra en "alla- saker- jag- vill- (och ska) göra -innan- jag- dör" lista. Hade jag haft en hade jag kunnat bocka av en grej på den redan, nämligen att ge golf en chans.

Idag var det en prova på tur som gick jättebra och på lördag börjar kursen, punkt ett avklarad!

Undra vad jag heter.....

Hallå? Hallå? Var är jag? Jag ser mig inte, är jag där?

Har hamnat i ngn sorts stressdimma tror jag. Under den senaste halvårsperioden har jag haft noll minne. Noll= glömmer bort att smula ner smör i smulpaj, jag häller på bara mjöl och havregryn och känner att det är ngt som är fel men vet inte vad. Noll= Upprepar samma nyhet 10000 ggr för stackars nära och kära, har ju ingen aning om att jag berättade samma sak för dig igår. Dessutom har jag börjar "slappa" mentalt, förklarar saker och ting för andra så konstigt att jag själv inte förstår vad jag säger.

Skulle återberätta en vits för J idag, gick åt skogen, lyckades inte träffa in ett enda ord, det som förr var en ordvits blev nu en konstig ramsa med osammanhängande text. Livet är bra lustigt ibland.....

Monolog om en fönsterruta

Jag: Regnar det ute?
Jag: -Nej, det är du som inte har tvättat fönstren på flera tusen år!
Jag: Men gud, det är ju skitlänge sen! Går det inte att köpa självrengörande fönster, det finns ju sånna frysar och grejer nu....
Jag: Tror inte det...
Jag: Men hur putsar man fönstren då?
Jag: Ingen aning
Jag: Verkar jobbigt, det får se ut som det regnar ett tag till

Vilken trevlig kväll!

Igår var jag med mamma på Björn skifs konsert på Cirkus. Första gången vi gick och såg honom gick jag med mest för att hon så gärna ville det. "-Herregud", tänkte jag, "hur ska jag överleva dethär?" .
Den känslan höll i sig ända tills dess att han kom upp på scenen och började sjunga. Jag försvann helt i tid och rum, fokuserade helt på sångaren, de otroligt duktiga musiker, som tex killen på kontrabas som även spelade bas som även spelade gitarr som även spelade munspel som även spelar kongo trummor osv osv osv. Vill man impa på mig så räcker det med att göra det man är bra på och göra det riktigt bra, hur fasen kan man lära sig alla dessa instrument och bara plinka på samtidigt som man hoppar runt på scenen, obegripligt...

Efter att ha klappat handflatorna illröda och sjungit med i hela "Hooked on a feeling" (japp, jag kan stora delar av texten:) gick vi mot kungsträdgården från Djurgården. Visade sig att tvillingarna (Jag vet, de heter inte så längre, men jag säger fortfarande tvillingarna) vid djurgårdsbron hade öppet så vi slinker in och dricker lite rosévin/rödvin. Andra glaset vin utomhus i år. Underbart! Att jag dessutom fick världens godaste rosévin gjorde inte saken sämre, nu måste jag lära mig hur man gör vid specialbeställningar eller vad det heter på systemet, för självklart så fanns den inte i sortimentet...

Så tack m för en jättetrevlig kväll, superlyckat!

Fredagsvin på ovanligt sätt

Idag är det fredag och jag har för första gången besökt vin och spritmässan. J hade biljetter och undrade om jag kände för att hänga med och jag hade inget bättre för mig så det lät skoj. Vilken tur att jag gick dit!!

Vinfantaster, spritdiggare, ölälskare och ostslukare, detta är mässan för er. Tänk er typ 50...nej, säg 70 ! stora barer bemannade med tjejer och killar som gladerligen hjälper dig att öka promillen från 0 till 1 på mindre än ett par timmar.
Fnitter dricka och bubblevin, champagne och rosé, öl, vin brännvin, cider och snaps Wisky och likör, campari och vodka. Allt gratis och du får välja vad du vill och hur mycket du vill från alla de olika barerna.

Ännu roligare blir det när vi går fram till en stor leverantörs bar och J vill pröva ett visst rödvin. Vi småpratar med killen som serverar och J säger att han söker ett vin till kött och får hjälp med det. Jag som inte kan en enda vindruva men endå vill vara med och lyssna och undra frågar servitören om vilket vin man ska ha till kyckling och han ser lite skeptisk ut när han säger ngt i stil med "-Då får du nog leta bland de andra vinerna". Jag blir tyst och rodnar lätt, är visst helt fel ute.
Han vänder sig till J igen och noterar att vi står som representanter från restaurang X. Han frågar J lite försiktigt vilken koncern restaurangen ligger under och J berättar med glimten i ögat att restaurang x där J jobbar är en av leverantörens största kunder. Här smyger sig ett litet flin fram på mina läppar, hellre har jag fel på matchning vin/kyckling än att inte känna igen min största kund om jag så stod mitt framför den=)
Vi blir extra servade och övertrevligt bemötta :"-kom tillbaka om ni vill pröva ngt annat, vad som helst" säger han innan vi går. Ibland är det kul att ligga på topp, eller åtminstone att andra tror att man gör det:)

Hela havet stormar...

Tänk att livet har en lustig/olustig förmåga att ställa saker och ting på sin spets när man minst anar det.

Är det tänkt så, att jag aldrig kan få vara helt lycklig utan bekymmer?

Min bästis och snälla vän kommer troligen flytta ifrån Stockholm.... Jag är förtvivlad, olycklig, ledsen och vet inte hur jag ska klara mig utan dig! Trots att jag verkligen trivs här så överväger jag att göra dig sällskap, hur överlever jag annars?

Så jag ska för en gångs skull vara så där äckligt egoistisk som vissa människor kan vara och hoppas att du blir kvar här, för min alldeles egen skull, du är nämligen bäst....

It´s too late to apologies

När jag har en minut över eller två så funderar jag på en händelse som jag var med om för några veckor sedan. En människa som stod mig mycket nära gjorde en riktigt ful grej, hon gjorde mig fruktansvärt ledsen och illa, tog ett väldigt elak och egoistisk beslut som drabbade mig också som ett hårt slag i magen.

Jag har försökt att förlåta hennes beteende utan hennes ursäkt (för hon är inte en sådan person som ber om ursäkt trots att hon sårat ngn annan, hon anser inte att hon behöver det). Jag har försök att samla alla känslor och försökt göra dessa så positiva som det bara går, men jag känner sådan besvikelse, sådan irritation, frustration, att jag kommer på mig själv med att jag inte längre bry mig. Jag bryr mig inte om henne längre. Så långt har det gått.

Hon ljög för mig, brydde sig bara om att hångla med en kille (som patetiskt nog stötte på henne först efter att jag sagt ifrån att jag är gift och att det absolut inte är ok att pussa på honom för att min man inte var med, som han ville, alltså var det inte DEN killen med stort D...) och hittar på efterkonstruktioner som inte håller i en enda söm när man synar dem. Jag känner inte igen henne, tycker inte om den människa hon visar upp, men jag ser och vittrar samtidigt den tragedik och ensamhet, osäkerhet och frustration som ligger bakom och tycker i slutändan synd om en människa som säljer sin själ, sina vänner och sig själv för en kort stunds fiktiv lycka.

Men kontentan av detta, att hon har en sådan brist på respekt för mig gör att jag känner att tiden i timglaset har runnit ut. Det är för sent nu, det är för sent för ett förlåt. Jag inser att jag aldrig kommer kunna lita på henne någonsin igen.

Så ta hand om dina nära och kära, ta vara på dem som ställer upp och finns där.

and I think to my self, what a wonderful world!

Att blicka ut över snötäckta berg ger ro i själen. Här finns bara jag och du och en oändlighet av tystnad.

Luften i lungorna är bitande kall och ställer jag mig i vinden finns det en risk att jag dras med i de vilda, virvlande forsarna framför oss, så stark är blåsten som drar fram runt om oss och retar våra kinder röda.

Jag ser dig mest genom kameralincen, det klär dig. Med en kamera i handen beredd att fånga nästa ögonblick och föreviga det är du någon jag aldrig mött förr. Jag måste höra din röst för att veta att det verkligen är du.

Vill testa mina lungor, veta om skriket som finns där hörs. Jag vågar inte, tänk OM det hörs?
Istället vänder jag blicken ut över topparna och dalarna och sjöarna och tänker på vilket tur jag har, vilken lycka det är att just jag fick komma hit just nu och se och uppleva detta underbara och otroligt vackra.

Jag vill stanna kvar här en stund till, mata fåglarna och titta på vattnet som glittrar som tusen diamanter. Går de att fånga? Jag vet inte hur det går till men du plockar dom åt mig, en efter en och jag spar dom. Tänker sen: -"Vänta, ta inte alla, det måste glittra imorgon och i övermorgon och alla andra dagar som kommer sen också"! Men du är inte orolig, det kommer alltid fler.

Min kropp är trött och själen också och jag vaknar när du stryker mig över kinden, ler med hela ansiktet och frågar om jag är trött. Jag ser tydligen rolig ut när jag somnar sittande, tappar hakan mot bröstet och gapar stort säger du, jag skrattar: säger du så, så är det så.

Sen skiljs våra världar åt som så många gånger förr. Jag blir jag och du blir du.
Jag undrar var Vi sprang iväg och gömde sig? Vi? Viiiiiii?? Letar och letar, men Vi är inte här. Jag ska leta lite till. Jag tycker om Vi. Jag tycker om oss.


Tack för en oförglömlig resa.

Attjo! (eller stavas det Atjo?)

Snoret snoret i näsan där, säg mig hur länge du tänker stanna här?

Herre gud, vad det är jobbigt med förkylningar, har ni tänkt på vad det egentligen innebär? :

* Rinnande, blanka ögon
* Röda, nariga, torra snorsår under näsborrarna som får en att se ut som 5 igen
* Feberdrömmar, hur konstiga kan inte de bli?
* Svettningar: att gå genom lägenheten känns som ett hårt kick boxing pass
* Nysningar: man nyser så det gör ont tillslut, hysteriskt!

Men nu har jag haft min vårförkylning, nästa kommer i höst igen:)

Ibland händer det!

Sitter på golvet hemma i vardagsrummet och pratar med m o p som kommit och hämtat mig på Arlanda. Försöker klura ut hur resväskans kodlås fungerar, fick det inte att fungera i Rom. Hittar den magiska knappen och trycker ner den. Snurrar disträ på siffrorna medan jag hör m fråga om resan. Plötsligt slår det mig att jag inte noterade vilken kod jag la in som nyckelkod på väskan! Skit också! Jag har låst ihop resväskan utan att kunna kombinationen för att öppna den!
Börjar snurra på siffrorna lite förstrött och tänker att detta kommer aldrig att gå. 3 olika sifferkombinationer, det borde ge 999 olika kombinationsmöjligheter, herregud...

J kommer över dagen efter och börjar med den iver han har att klura och fixa med väskan. Jag har tappat tålamodet och låter honom klura. Efter en stund ger han upp och jag försöker igen. Försöker minnas kombinationen den stod på i Rom och hur många varv jag ev snurrade siffrorna efter det och vips, så hittar jag rätt!!! Jag är helt paff, men väskan är öppen och efter inte alltför många försöka så gick det!!!

Kanske skulle ha köpt en lott samtidigt, det är inte var dag man har sådan tur:)

I rom regnar det....

..och jag undrar hur mycket regn det finns egentligen?

Fåglarna kvittrar ibland och står man stilla en liten stund så kan man känna att den är på gång, våren alltså, att den sakta smyger sig uppför benet, men den når inte längre än till stövelskaftet, där den letar sig in och gör strumporna våta.

Under mitt paraply är jag trygg, utanför smattrar det på gatorna, på taken, på broar och träd och människor och under broarna som sträcker sig över Tibern drar några uteliggare ihop sina få tillhörigheter så långt de kan under skyddet som bron ger.

Underbara Fontana di Trevi, Nicoló Salvis verk, glittrar lockande med sitt klorgröna/blåa vatten, Neptunus vakar över sin fontän och visst är den maffig, helt otroligt!

Spanska trappan = en besvikelse. Märker knappt att man är där. Vore det inte för alla människor som liksom vi står och tittar på ingenting så hade man nog inte lagt ngn större notis vid den. Men man ska ju ha sett den och gått i den, så det gör vi. Vi går upp och galloperar ner.

Colluseum: Gladiatorernas och de vilda djurens slagfält. Solen tittar fram och skänker lite värme som vi lapar i oss desperat på en av läktarna, det är lätt att klä sig för tunnt och mina fingrar känns sedan det längre köandet som förfrusna.
Det är en pampig arena, välbevarad, den är väl lite mer än 1900 år gammal om jag inte har helt fel. Om man blundar och stänger av alla ljud som turisterna runt omkring oss genererar så kan man nästan höra de öronbedövande ropen från läktarna, de 55000 åskådarna som jublar till de värsta av fighter. Man känner nästan takten på stampandet som de åstadkommer när de stampar i golvet för att hetsa gladiatorn och djuret där nere. Men som en dröm är allt borta då man tittar upp igen och finner allt lugnt och stilla.


Vi hinner med att gå förbi Forum romanum, Phanteon, olika piazzor och torg. Vi går förbi Vatikanen också och S:t Peterskyrkan, men det är hopplöst att tro att man ska kunna komma in där, köerna ringlar sig långa och rör sig knappt, vilket gör att vi bestämmer oss för att ta det nästa gång. För jag har kastat ett mynt i Fontana di trevi, vilket betyder att jag ska återkomma till Rom en vacker dag.

Viva Italia

Jag ska till Rom!!

En långweekend med goda viner, god mat, intressant kultur, trevligt sällskap och massa tid att sitta på mysiga cafeér och dricka goda cappuchinon och titta på människor, yes yes yes live leker!

Ngn som är avundsjuk? =)

Nostalgi, det var bättre förr

Nostalgi = "längtan efter ett ofta idealiserat förflutet"

Jag är en äkta nostalgiker. Älskar att gå och titta, lukta, känna på saker i second hand butiker. De har ett förflutet jag längtar tillbaka till. Möbler, tyger, porslin som har en glömd historia, där står en perkulator som måste vara syskon med mormors fina, kaffefilter i plast, (vi hade ett brunt), margaretaskålar och platsmuggar a´la Sven-eric Juhlin (som mamma gjorde varm choklad i).
Min lilla blå snobben termos står fortfarande på hyllan i skafferiet hemma hos mamma och pappa, ingen har använt den på över 20 år säkert, men den ska stå där, bara för att.

Häromdagen fick jag se en bild på askarna Tenor och Domino, ni vet halstabletterna som fanns förr. Farmor hade alltid en ask av den orange/bruna sorten i väskan, kan fortfarande känna smaken av dem, de smakar farmor...

Och nu har en annan klassiker gjort comeback, lakritspucken! Känns som en gammal vän har dykt upp igen och jag har redan börjat frossa i denna efterlängtade goding.

Och appropå glass, är det ngn som fortfarande gör glace au four? Vi gjorde alltid en med hallon, sagolik!

Och sen: lyckan är total, jag hittar en skiva med Trazan och banarne, "e´bananerna fina?!" och köper den raskt, den har jag ju lyssnat på miljoner gånger när jag var liten och sjungit med i för full hals, kassettbandet är borttappat för länge sedan, men minnerna av våra sångstunder bubblar upp i takt med att låtarna byter av varandra på skivan.

Köper "Nostalgiboken" och där, av en slump, ser jag den på sidan 82, en bild på den lilla röda klänning som jag hade och älskade när jag var liten, finare klänning går inte att hitta, den gav mamma bort till ngn annan liten flicka när jag växte ur den, men det är ju så det är, det är livets krestlopp på ngt vis:)

Vasaloppet del 2, stafettvasan

Det är svårt att släppa vasaloppsämnet känner jag, kom hem igår från en tur upp till Sälen och Mora för att heja fram våra lag på jobbet i Stafettvasan. Jag är lätt att imponera på och nu är jag helimpad! Folk är modiga, starka, envisa och skickliga, så jäklar duktiga!

Det är en häftig känsla att stå i ett par minusgrader och se alla dessa löpare passera och dra iväg i full fart, hur tusan gör dom undrar man? Hur stannar man på ett par snorhala skidor? Hur tar man sig framåt? Hur undviker man att åka ut i skogen när spåren svänger i nerförsbackar? Hur tar man sig upp för branta uppförsbackar? Vad händer om man råkar åka på ngn? Frågorna är många som snurrar i huvudet på mig när jag ser den ena åkaren efter den andra som åker förbi.

Dock måste jag nog kvarstå vid min första slutsats, jag är helt övertygad om att jag skulle ha kört ihjäl mig, säkert krachat i ett träd eller så, det är en för mig helt omöjlig sport, men det är jättekul att vara med om hela grejen, vilken folkfest.

Och sist men inte minst, Grattulerar HK Svensk Markservice AB till ett sjutusan bra lopp, ni är grymma!!!!

Vasaloppet

Idag åker J öppetspår/vasaloppet. Sista delen i klassikern. Jag är som vanligt mer nervös, mer stirrig och mer stressad över detta än han någonsin skulle blivit. Vaknade tex i morse av att jag drömde att han är sist kvar ute, har åkt i 10h och av ngn mystisk anledning så har öppet spår bytt inriktning, för i min dröm springer vi runt i ett trapphus, jag som coach och J i pjäxor, vi måste hitta rätt hiss dit vi ska, J är trött och grning och vägrar gå in i hissen och jag blir arg och tycker att -"Va fan, åka lite hiss klarar du".....Skumt....

I´m a Collecter

Jag samlar på upplevelser.

Jag önskar mig bara upplevelser i födelsedagspresent/julklapp nuförtiden och förra julen var den bästa någonsin (förutom när jag fick mitt 8-bitars Nintendo, det var oslagbart!).

I dag har jag utnyttjat min julklapp från K. Hon vet att jag kan och älskar att sjunga men att jag är lite blyg och gav mig då ett besök till "alla- kan- sjunga-gospel" kören. Och vet ni, alla KAN sjunga. Det är sant! I stämmor! I takt! I ton!

Det är en sån skön känsla av att bara flyta med i musiken och skita i allt annat ett tag.....

Feel good dag!

Idag är ingen vanlig dag. Jag har kännt det på mig hela dagen. En sprudlande kännsla när man vaknar, en glädje till livet som jag inte kännt på länge!

Solen skiner.
Det blir små moln när man andas ute av den kalla morgonluften. Jag måste kisa för att inte få sol i ögonen.
Jag ska till centralbadet med C och bara vara. Bubbla bubblebad, basta, simma, prata, fundera och tänka. Äta en lyxig lunch.

Går därifrån som en ny människa.

En skoaffär viskar "-kom in" när vi går förbi och det verkar oartigt att tacka nej. Jag hittar direkt 2 par underbara stövlar som bara måste följa med hem. De fnissar av lycka precis som jag när vi konstaterat att vi kommer att ses mer.

Vi fortsätter vår vandring och hamnar, efter en prommenad som skapar stora rosor på kinderna, på ett café där vi kan fortsätta analysera och vända ut och in på våra liv för att förstå hur allt hänger ihop. Allt över en mjuk cappuchino.

Och även om solen gått ner för länge sedan så är inte dagen slut. En middag med tjejerna väntar. Mat och vin, skratt, prat och värme. Och om någonting oväntat skulle hända så är det ikväll det startar, jag känner på mig att jag kommer att somna lyckligare än på länge.

Parasiter

Man växer av att träffa människor som likt en virvelvind av torra höstlöv sveper in i ens liv för att sedan tystna och falla till marken lika stumt som vinden upphör.

Man växer för att man måste lära sig att inte påverkas av dessa individer, att inte utnyttjas, att inte användas för deras bruk och för att sedan spolas bort likt daggmaskarna på regnvåt gata.

Jag har blivit 10 år äldre på en vecka, jag har växt mig skyhög. Min kropp ligger på regnvåt gata och väntar på nästa regnskur.

Hur kommer det sig att man blir nyfiken på just dessa människor? Jag orkar inte mer fler individer som likt parasiter suger ur all din näring och vandrar vidare till nästa....

Eclipse

Den här texten tycker jag är underbar på ett melankoliskt sätt.......





There's an eclipse in your eye

where I used to shine

Every secret untold

is a planet aligned

Don't need prophets or preachers

to make sense of the signs

When the buried and hidden

can be seen by the blind

You're right

Some words are just unspoken

So right

Then it all just falls apart

The day I break your heart



I caught my reflection

in the corner of your eye

You said "Don't even ask the question,

and I won't tell the lie"

Where there's no accusations

there's no need for denial

And if you hadn't heard that whisper

there'd be no tear to wipe from your eye



Never took no advice

Not the foolish, not the wise

All the truth that I needed

was right there in your smile

Every prophecy written

of what's going to be

All beginnings and endings,

they're about you and me

You're right

Some words are best unspoken

So right

Until it all just falls apart

the day I break your heart

Vad går livet ut på?

Är det ngn som vet????

Lustigt

Stockholm är en rolig stad att leva i.

På t-banan i tisdags tex kom det in en kille med två giggantiska säckar som såg ut att innehålla ngn form av jättetäcken eller liknande. Säckarna var verkligen enorma och jätteotympliga och stora. När vi stannar vid Fridhemsplan ska han gå av och gör som många stressade människor, dvs ska baxa sig ur med bägge säckarna samtidigt genom dörröppningen, vilket resulterar i det otroligt underhållande scenariot att han kommer ut men fastnar med säckarna mellan dörrarna!

Som en stor, mjuk propp sitter dom där och han drar frenetiskt utifrån för att få igenom dem, utan resultat. Han drar och drar och drar och lirkar och efter ngn halvminut eller så, så lossnar äntligen säckarna och han ser lättad ut. När t-banan börjar åka står han med sina gigantiska säckar på fridhemsplan och pratar i mobiltelefon, undrar om han berättar om det lustiga som nyss hänt ? =)

Inget gott som inte har ngt ont med sig...eller ngt...

I natt snöade det. Stora, mjuka, vita flingor singlade ner och världen var vit när jag vaknade.
Dock var det inte lika mysigt när plogbilen kom dundrande utanför fönstret kl 07,30....

Life priorities

Idag borde jag:
1. Städa
2. Handla
3. Tvätta o vika tvätt
4. Diska
5. Kasta sopor


Status:
1: Noterat att det är smutsigt hemma
2. Funderat på om jag verkligen måste handla, jag har ju typ...ägg......
3. Slängt in en maskin, men glömt starta. Ganska mysigt med stora högar tvätt i sängen:)
4. Har inte varit i köket ännu
5. Sopor? Dom står ju utanför dörren, tar dom sen.....


Hittills har jag:
1: Kollat Fb, mail och bloggar
2: googlat på volontärsidor
3: Pratat med X och Y
4: Zappat
5: Hittat massa gamla skivor som nu spelas i tur och ordning, vad sägs om Cypress hill?

Quality time

Ute regnar det. Ute blåser det. Inomhus är det varmt och mysigt, har tänt massa ljus och bara gått runt och pysslat och donat i lugn och ro. Tog en lång sovmorgon. Lår kvar i sängen och läste. Har ätit en god frukost och det doftar svagt av kaffe i hela huset. Jag har inga planer förrän ikväll, jag får göra precis vad jag vill, inget bokat och det är helt underbart!!!!

Förvirrad....

Jag hatar att inte känna mig helt hemma i mitt eget liv. Förstår ni vad jag menar då? Att inte veta hur man ska lösa vissa situationer är det värsta som finns...

Ibland vågar man inte ta ut situationerna till vad de skulle kunna vara, man vågar inte testa gränserna även om man har full rätt att göra det.

Jag är förvirrad och trött på mig själv, varför kan man inte bara bestämma hur man vill ha det?


Djup suck......

Laster 2008

Redan förra året började det klia i fingrarna efter nya, kreativa utmaningar och vips så hade jag önskat mig en lagning av min supergamla fast väldigt fina symaskin och vips så fick jag det i julklapp och nu är det tyger, beskrivningar och trådtrassel för hela slanten som gäller, men det är såååå kul!!!!

Just nu håller jag på med en väska som jag tror kommer att bli en riktig fining:)

Är även otroligt nyfiken på att börja skapa i plast, krympplast är intressant, får se när det finns tid....