2010-12-30

Årskrönika 2010

Detta har varit året då allting av vikt hände oss. Det är absolut det bästa året i mitt liv. Ohotat och tveklöst.

Jag har fått 7 underbara månader med min son som fyller varje del av mig med positiv energi och värme. Jag kan lyssna på hans kluckande skratt i evigheter och jag saknar honom varenda minut vi inte är tillsammans. Han är min andra halva och jag älskar honom så ändlöst och fantastiskt mycket. Han är mitt allt.


Sen har jag gift mig med en underbar man. Min snälla, godhjärtade,snygga, omtänksamme och oändligt älskade Johan. Hur kunde jag ha sån tur att just jag fick just dig? Du känner mig innan och utan och vårdar mig ömt och håller alltid en skyddande arm runt mig när det "blåser" och du står alltid beredd att fånga mig när jag faller. Jag älskar dig Idag Imorgon och föralltid. I våra vigselringar står det Futurum nobis est och det är verkligen så jag känner. Framtiden är vår!

Nästkommande år blir också händelserikt. Ny arbetsgivare, Nytt boende, Bröllopsresa, Zilas börjar på dagis och jag ska ta mig själv i kragen och sköta hälsan bättre. Hoppas på det bästa.

Förutom mitt nyårslöfte att sköta hälsan så lovar jag att köpa Situation Stockholm så ofta jag kan, gör det du också!!!!

GOTT NYTT ÅR!!!!

Bebisteater

Det nya året ska jag och Zilas inviga med en bebisteater! Lät lite kul och Zilas är i den åldern då allt som händer är jättespännande, så det tror jag kan vara lite roligt för honom. Vad tror ni? :

https://nortic.se/customer/index.html?event=7727064&siteLanguage=svoch

Annars börjar ju mitt hälsosamma liv efter nyår. Slut på alla dåliga ursäkter för då är det träning, bra mat, dricka mycket vatten, vara ute mycket och sova mer som gäller. Målet är en vikt på 60kg, borde vara rätt rimligt utan hysteriska åtgärder.

Nu är det lunchdags, sen ut och prommenixa:)

2010-12-27

Rea!!!!

Det finns dem som hellre betalar fullt pris för ett plagg som troligen kommer på rea (jo, man kan känna sånt på sig;) och sen struntar i att gå på stan under mellandagsrean, allt för att undvika all hysteri runt just mellandagsrean.

Sen finns det bevisligen fler som jag som tycker det har en viss charm att göra fynd och kap trängseln till trots :) I år är rean dock urdålig och jag upplever den inte alls lika hysterisk som vanlig. Vilket iof är tur eftersom jag:

1 Är mammaledig och därmed inte har samma plånbok som annars
2 Numera alltid har barnvagn med mig till alla icke föräldrars stora fasa

Har dock lyckats göra en del kap, de flesta till Zilas. Lindex som är min absoluta favvorit när man pratar barnkläder med kvalité i rimlig prisklass hade massa fina byxor, bodys och koftor till Zilas. Pop har ju underbara kläder men är så hysteriskt dyra,hur kan en liten jeansskjorta kosta 275kr??? Sjukt...
Ska man köpa mammakläder och som sagt barnkläder är rean toppen. Förra året fick jag investera i gravidkläder och amningskläder och lite barnkläder så jag hade hoppats på att få göra lite fynd i år på vanliga kläder. Det jag har hittat hittills till mig är en scarf, en jacka, lite smycken, 4-5 koftor och en klänning.

Nu ska jag dricka lite god glögg och virka lite fler mormorsrutor till nästa virkprojekt:)

2010-12-25

Vilken underbar jul!

Nu är det bara 6 min kvar på årets julafotn. Den mest speciella någonsin för i år är Zilas med och firar =) Han slår förståss alla oss andra i julklappsligan, men med all rätt! Han har charmat oss alla så det är han värd. Jag har också fått jättefina julklappar. I år fick jag dessutom allt jag önskat mig (låter som att det var jättemycket men det var det inte :)

Blir så glad av att man fortfarnde får ngt för jag hör till dem som älskar just julklappar, både att få men faktiskt (tro det eller inte) mest att ge. Vill ni veta vad jag fick? Okejrå, eftersom ni tjatar ;)

Då fick jag bla:
* Liten läselampa att ha på böcker. Toppen nu när vi har Zilas för mig som är bokmal och inte vill ha tänt när han sover.
* Ansiktsscrubb från Vichy.
* Deal för 500 på groupon
* Vinterjackebidrag
* Spagrej på centralbadet
* Trisslott
* Halsband m klocka
* Ring
* Presentkort på village
* Termometer så vi vet hur kallt det är ute.
* Biljett till Hair
* Asiatiska ljuslyktor som man skickar upp i luften.
* Bidrag till skrivare

Har nog glömt en hel del men jag är helt färdig efter julfirande på två olika ställen med 17 mils avstånd. Dock har vi haft en fantastisk jul med släkt på bägge sidor. Men nu är tomtemor trött så nu är det dags för sängen. GOD JUL därute:)

2010-12-22

Julfest

Förra veckan hade vi julfest på jobbet. Förut ingick vi i LRF -koncernen men under min mammaledighet har vi blivit sålda till ett investmentbolag som kampradkoncernen driver.
Trots att vi inte längre tillhör familjen LRF så fick vi alltså vara med på deras julfest i år. Jag tog en kort paus från mammalivet och piffade till mig lite och pulsade iväg lite trött och sliten.

Min tanke var att jag skulle "smita in" lite obemärkt på avdelningen och vara med på förfesten som vi och vårat fd systerbolag fixat, men det gick inte så bra. Jag hann i princip bara sätta min fot på avdelningen så börjar folk tjoa "-Kolla vem som kommer"! "-Ciiiiiiiiaaaa!" -"Wiiiiiiiii"! Och busvissla och tjoa och alla ropar -"Hej gumman!" och -"vad kul att du är här". Jag blev alldeles paff och tårarna började nästan rinna av detta välkomnande och motsagande, var så jädra roligt att folk blir så glad över att man kommer! Jag har de absolut bästa arbetskollegor man kan ha, de fick mig att börja smålängta tillbaka till jobbet igen:)

2010-12-19

Åh då vet man, att snart är det jul!

Jag hör till dem som älskar julen. Jag kan fortfarande komma ihåg pirret i magen när julafton närmade sig. Julmusik. All snö. Allt mamma gjorde för att få det mysigt och trevligt. Apelsinerna med nejlikor. Stora pepparkakshjärtan med röda band i att hänga i fönstret. Doften av glögg. Att klä granen dagen före julafton. Pappas provsmak-köttbullar kvällen innan julafton (jag gillar inte skinka så jag har alltid fått provsmaka köttbullar istället:). Jag minns mammas lussekissar och glögg och romerska bågar framför Kalle anka.
Gud vad jag kan längta efter att få vara lite igen då, just när julkänslan kryper sig så långt in under huden som den bara kan. Att bara få flyta med och slippa dela sig i tusen delar för att hinna allt man själv vill och ska göra samtidigt som man ska fira med släkt på bägges sidor. Missförstå mig rätt, jag är otroligt lyckligt lottad som har två familjer som vill fira med oss, men det skulle också vara skönt att slippa vara den som flänger runt.

Men liten blir jag aldrig igen och de år som gått får vi ju inte tillbaka, utan mitt mål nu är att Zilas ska få känna samma pirr i magen dagarna innan jul. Att han ska få jultraditioner som hänger kvar i hjärtat för alltid framöver med goda minnen av värme, skratt, dofter, paket och allt annat som hör julen till.

I år är det första året för mig och Johan som föräldrar och nu börjar en spännande tid för nu vill jag göra det mysigaste och bästaste för Zilisen, för hur det än är så är väll julen egentligen barnens högtid :)

2010-12-17

Nära döden

Igår morse var varken jag eller Johan våra mest charmerande jag. Zilas bråkade i pincip konstant från midnatt fram till 06.45 ungefär, då blir man inte så himla trevlig kan jag säga. Har nog aldrig varit så trött tror jag, därmed inläggets rubrik:)!

Så under gårdagen tog vi det väldans lugnt. Skulle ut och gå lite men plogbilen hade glömt oss i trädgårdsstaden så det var ett helvete att försöka dra vagnen genom 1 dm nysnö, jäklar vilket träningspass! Vi tog en ur förbi affären och gick in på biblioteket för första ggr på säkert 15 år!!! Lånade en virkbok bla, längtar efter att få sätta igång:)

På kvällen var jag och mamma med Zilas på babysim. Hoppades på att han skulle bli uttröttad och i natt vaknade han "bara" vid tolv igen, sen sov lillskiten till 06.30! Var vaken en timme och pratade lite med min borste och min kudde, sen somnade han och sov till 09.30. GUD VAD SKÖNT!!! Behövde den sömnen kan jag säga:)

Här kommer lite bilder, ha en härlig fredag:)




2010-12-15

Igår

Igår var det en händelserik dag på olika sätt. Jag hade bokat massage och var lite halvstressad och fullt fokuserad på SL´s hemsida och hur jag skulle ta mig dit när jag hör en mjuk duns. Zilas har ramlat ner från soffan! Gick så jäkla snabbt. Som tur är har vi en låg soffa och han hamnade på mattan på mage så han slog inte i huvudet och det snyftades lite en kort sekund, sen var det bra. Men man blir livrädd som förälder. Har fortfarande dåligt samvete över att jag inte hade bättre koll.

Som tur var hände lite roligt ockås. Jag vann en tävkling på FB och familjesmycken.se! Man skulle skriva kärleksbudskap som betyder ngt för en och jag hade som vanligt massor av alternativ coh så vann mitt och Johans motto då vi gifte oss: "Idag, Imorgon Föralltid". Blev jätteglad, jag vinner ju aldrig!! Så nu ska de göra ett smycke av detta som jag får. Jättekul :)

På kvällen åkte jag iväg på massage och det var hur skönt som helst. Har haft väldigt ont i ryggen sedan Zilas föddes, beror ju förstås på att jag bär tungt hela dagarna (ca 9kg närmare bestämt:) och tränat noll, men enligt massören kunde det även avhjälpas med stretching. Så han började med en stretch övning som gjorde så hysteriskt ont att jag trodde jag skulle gå av! Tur att det väntade en timmes härlig massage efter det :)


När massagen var klar skulle jag och J åka oh hämta massa flyttkartonger. Jag gick till Mc donalds och väntade på att han och Zilas skulle komma in till stan och det var väldigt roande att bara iaktta folk.
Under den halvtimme jag satt där hann:

En kille gå förbi i kjol.

En annan lustig kille sprang ut och in och skulle röka hela tiden. Han var inne max en minut innan han gick ut och tände en ny cigg. Han var klädd i kängor, jääääääätestora byxor som han höll uppe med hjälp av en slips. På huvudet hade han en vit pälsmössa. Dessutom var han på pickalurven så han såg urlustig ut där han stod.

Mitt i allt travar han som är ansvarig för terroristutredningen via SÄPO in och bestället ngt att äta.

De var de snabbaste och mest varierande 30 min på länge:)

Idag är det julfest på jobbet. Jag är dödstrött efter ett par veckor med en omöjlig kille som inte vill sova ordentligt på nätterna men ska försöka gå en liten stund ändå. Roligt att träffa alla.

2010-12-14

Lusse Lelle

Igår var det Lucia. Här hemma tittade jag och Zilas på luciatåget på tv och drack glögg (ja jag då, inte Zilas;) åt lussekatt och pepparkakor. Vi tog det jättelugnt hela dagen och jag bakade ut Herman (en surdegskaka) så det doftade mjuk pepparkaka i hela huset.

På em gick vi ut lite, Zilas åkte pulka och jag prommenerade. På kvällen kom mormor förbi och gosade med vår lilla lussebulle :)



2010-12-11

Jag hade kunnat bidra till något bra men så blev det inte...

Det är vinter i Stockholm. Här hemma ligger snödrivorna vita och det knarrar under skorna precis så som det ska någon vecka innan jul. De små radhusen i området utstrålar värme med sina julstjärnor och ljusstakar. Många har fina ljusdekorationer ute som ser trevligt och inbjudande ut.

Jag har varma kläder som värmer min kropp och jag har mycket kärlek omkring mig som värmer min själ. Det ginstrar och glimmar och är så vackert.

En kväll då idyllen ligger som ett täcke över stan ska jag iväg och fira en vän på hennes födelsedag. Jag passerar Kungsgatan och mörkret har lagt sig och det blåser en kylig vind som letar sig in under alla varma kläder.

Och då ser jag honom. Han sitter där, men han syns inte. Ingen ser. På en tunn pappkartong. Lutar sig mot en husvägg. Blicken ner i marken och knäna uppdragna mot kroppen för att hålla undan så mycket han kan av kylan.

Jag hajjar till. För jag inser att det är en människa som sitter där. En som hade kunnat vara du eller jag. I en tunn höstjacka sitter han där. Ensam. Mitt på Kungsgatan i vår huvudstad bland ett myller av människor men så oändligt ensam. Ingen bryr sig, ingen reagerar. Skulle någon sakna honom om han försvann?
När frågade någon honom hur han mådde sist?

Men jag har brottom. Är redan sen. Jag passerar ovanför honom. Noterar att ingen ger honom en blick ens. Men jag såg honom. Jag såg. Och jag går förbi. Fega, stressade, jäktade jäkla jag som har allt för att överleva och må bra går förbi! Hinner inte dela med mig. Hinner inte fråga hur det är. Vågar inte stanna och prata. Behöver du ett par varma vantar? En halsduk? Mössa? Ta mina, jag har tusen hemma! Han har ingen. Varför gav jag bara inte honom mina? Köpte en varm kopp kaffe? Jag har ju allt och han hade inget, hur kunde jag bara gå förbi?

Jag såg dig men låtsades inte om dig. Förlåt mig min feghet, jag ska försöka ta mod till mig att aggera annorlunda nästa gång...

2010-12-10

En helg i december


En vanlig helg i december kan se ut såhär:

Fredag: Ut och promenera med Zilas i solskenet. Uträtta lite ärenden. Fixa till sig lite inför kvällens AW och födelsedagsfirande.

Lördag: Tanken är att vi ska komma ut tidigt och åka pulka med Z. Ta en promenad till Kista och lämna Zilas till farmor som ska vara barnvakt medan vi går på bio. Köpa försenad 30-års present till T. Sen skulle jag behöva klippa mig. Avslutar dagen med en mysig hemmakväll i lugn och ro med "så mycket bättre".

Söndag: Babysim på fm och sen brunch på angle med T och M .

Mellan allt detta ska vi hinna sätta upp julbelysningen ute, åka med grovsopor, städa, tvätt och grejja:)

Trevlig helg!

2010-12-08

Alternativt bloggande

Idag orkar jag inte skriva ngt så ni får titta på fina bilder istället:

Zilas bästa vän heter Baloo och nu har Baloo fått låna Zilas mössa som han vill ha tillbaka:


Gröt är mumma!:


Älskar att sova med pappa:


Having a bad hairday:)


Läsa läsa läsa läsa:


Min sköna nallemössa:


Mammas sockernos:


Sötaste lillfisen i världen:

2010-12-02

Åka pulka (och kundkorg...)






I förrgår tog jag på Zilas ordentligt, smörjde in hans kinder med skyddande salva och satte honom i hans nya pulka och gick upp till ICA för att handla ingredienser till lussebullar. Med vantar, mössor, tjocka kläder, pulka med fårskinnsfäll drog jag iväg med honom. Han såg ut som en liten michellingubbe:)

Väl framme hade jag inte riktigt tänkt på hur jag med mina två armar skulle kunna bära både Zilas som i sin overall är rätt "otymplig", pulka, skinnet och sen handla så jag löste det genom att sätta Z i en kundkorg som går att dra och hepp så fick han en liten "vagn" och jag kunde handla:) Var väldigt väldigt poppis bland både kunder och personal för övrigt:) Nu ser han väldigt hoptryckt ut i korgen på bilden men det var han inte i verkligheten utan det fanns bra med plats:



På vägen hem passade jag på att fota den jättefina regnbågen som lite oväntat dök upp. Vacker va?:

2010-12-01

Tomten är här!

Häromveckan började vi förbereda för årets julkort. Vanligen brukar jag göra mina egna kort och skicka men i år ska Zilas få pryda dessa.

Det var inte helt enkelt att få en glad tomte på korten för det är tydligen inte jätteroligt att posa i en kvart iförd tomtedräkt och luva (hua!) men tillslut fick vi en del toppenbilder, varav bilden på bloggen är en. Dock inte samma som trycks på julkorten :)

Visst är han fin? <3

2010-11-30

Färdig!





Så, nu är båda converse skorna klara! Blev rätt ok tycker jag själv, dock är den ena skon lite större än den andra. Får virka två nya som passar resp sko :)
Sen vet jag inte om jag gillar virkade skosnören, ev blir det ngn annan variant på det sen.

Slänger med ngra bilder på pläden av mormorsrutor också. Gör sig inte helt rättvis här för färgerna är fantastiska men men:




2010-11-29

Pysseltider

Guuuuud vad jag längtar tills vi får ett större boende!

Om vi får plats (vilket vi säkert inte får men önska är gratis;) så är min dröm att få ha allt mitt "pyssel" lätttillgängligt i ett eget rum. Ett pysselrum. Symaskinen kan stå framme så att det inte blir sånt projekt att plocka fram utan att jag kan sy när jag känner för det.

Nu under hösten/ vintern, dvs i "pysseltider", blir det extra märkbart att vi bor trångt. Får bla ha mina garner utspridda här och var där de får plats och när jag är som mest kreativ ligger det hela tiden en påse i soffan med olika pågående projekt, finns ingen annanstans att ha dem :(

Trots platsbrist har jag denna höst nästan virkat färdigt en liten mormors-rute-baby-filt till Elias (Zilas lilla "kusin" som föddes för en vecka sen:), en filt med mormorsrutor i lite höstigare/vintrigare färger och idag gav jag mig på ngt jag har varit sugen på länge: Virka små converse skor. En sko är klar och jag är rätt nöjd med resultatet, får se hur nästa sko blir. Dock är de för små för Zilas, så det blir en liten present till Elias också kanske. Ska klura lite på hur mycket jag ska göra om mönstret för att de ska passa Zilas. Men de var så roliga att virka så det gör inget att jag får virka ett par till.

Bilder kommer snart så ni får se:)

2010-11-26

"-När du vill vara dig själv för´n liten stun"

Idag har jag haft en riktig lyxdag!

J hade skola idag så han har haft Zilas sen efter lunch. Snäll som maken är körde han mig till LUX på lilla essingen där jag blev bjuden på en jättetrevlig lunch.

Sen fick jag ett par timmar för mig själv på stan som jag förståss spenderade med att shoppa lite;)Blev bla en julklapp till pappa och ett par stövlar till mig:)

Sen var det dags för ansiktsbehandling dermalogica med ögonbryns färgning och ögonfransfärgning och ansiktsmask, massage, rengöring, peeling osv osv. Helt underbart att bli ompysslad i 1 1/2h!

Efter att kroppen blivit ompysslad ville även magen ha lite extra så då köpte jag det som jag är absolut svagast för: Nybakade lussekissar! 2 st:)
Sen kom lilla familjen och mötte upp så vi kunde handla till vårt FREDAGSMYS. Nu blir det kött, bearnaisesås, pommes och IDOL!

Trevlig fredag!

2010-11-24

51 är det nya 31

Alltså dethär är skrämmandeläs men garva INTE:

Bakgrund:
När jag väntade Zilas gick jag upp runt 17kg. Levde efter behag, inget nojjande över vad jag åt alls (vilket iof inte behövdes för jag fick inga akuta godisfrossor, chipsnojjor eller pizzamåsten:). Jag slutade med kickboxningen i v5 då vår galne tränare envisades med att endast köra pushkicks, dvs inget för mig då:)

Sen rörde jag inte på mig ett jota under hela graviditeten förutom gravidyoga och lite sporadiska promenader då och då. Trots detta gick jag ner 12kg på en v efter förlossningen. Alltså 5kg "övervikt" from v2. Av dessa har ytterligare 2 försvunnit av sig själva men nu är det ynka 3kg kvar som envist hänger sig kvar runt mage och lår och armar. Inte för att jag tränat ngt efter att Zilas kom heller. Inte en minut ens. Det blir iof lite prommenader men inga jätterundor på flera timmar, kanske 1h om dagen. Så nu tänkte jag smygstarta, för nu ska det bli fason på denhär kroppen och för att min rygg håller på att ta livet av mig!

Åtgärd: Jag köper mig en balance board till mitt Wii och tänker köra lite wii fit plus.

Första dagen: Man börjar med en "inskrivning". Det mäts och vägs via balanceboarden och siffrorna är exakt desamma jag får fram av vågen här hemma. Jag har ett BMI som är acceptabelt men som ligger i överkant. Mitt mål är att gå ner till 60kg. So far so good. Spelet är snällt och ränkar klurigt ut min "kroppsliga" ålder som baseras på BMI, vikt, längd, balansövningar, belastningspunkter odyl. Min kroppsliga ålder borde vara 31 efteersom jag är 31 men den är tydligen 51 år!!!! OH MY GOD! Heelt sjukt. Så förutom att verkligen försöka köra minst 2ggr kick from januarí så ska jag försöka köra lite wii här hemma, det är inte helt lätt med en liten sockertopp på 6 mån men det ska nog gå.

Vägrar att vara 20 år äldre än vad jag är så önska mig lycka till!!!

2010-11-22

Mitt lilla barn

Zilas 101121:

zilas 5:e mån:

Zilas 4:e mån:

Zilas 3:e mån:

Zilas 2:a mån:

Zilas 1:a mån:

Zilas nyfödd:




Idag blir vår älskade son 6 mån. Kan inte fatta att tiden gått så fort! Jag får påminna mig hela tiden att ta vara på all tid med Zilas för han utvecklas i rasande fart och de är bara små en gång, känns jättevemodigt när man tänker så även om varje ålder har sin charm.

Jojje Wadenius ha skrivit en låt som jag gillar skarpt så varsågod Zilas, den tillägnar jag dig på din 6 mån dag:)


MITT LILLA BARN

Ett barn ska jag ha när jag blir stor
Med smala ben och mjuka skor
Små vassa tänder och skära händer
Mage som en sockertopp
Och ljusbrunt hår precis rakt upp

Och jag ska köpa saker varje dag
Så många som mitt lilla barn vill ha
Och skrika ska mitt lilla barn få göra
För skrik tycker jag om att höra
Och bråka hela dagarna
Skrämma kor i hagarna

Men ska jag säga
Akta dej för eld och djupa vatten
Spring aldrig aldrig bort från mig
I den svarta natten

Ett barn ska jag ha när jag blir stor
Med smala ben och mjuka skor
Små vassa tänder och skära händer
Mage som en sockertopp
Och ljusbrunt hår precis rakt upp

Och vi ska busa mycket varje dag
Mitt eget lilla barn och jag
Och skrika som gorillor ska vi göra
Hoppa runt och skrämma folk
Ni ska få höra
Och vi ska bita dom i benen
Binda fast dom vid den stora stenen

Men ska jag säga
Akta dej för eld och djupa vatten
Spring aldrig aldrig bort från mig
I den svarta natten

Ett barn ska jag ha när jag blir stor
Med smala ben och mjuka skor
Små vassa tänder och skära händer
Mage som en sockertopp
Och ljusbrunt hår precis rakt upp

Och om mitt barn får ont i magen några gånger
Ska jag sjunga för det jättefina sånger
Och jag ska byta blöjor på mitt barn
Och sätta på små kläder
Och världens minsta gummistövlar
Ifall det blir dåligt väder

Men ska jag säga
Akta dej för eld och djupa vatten
Spring aldrig aldrig bort från mig
I den svarta natten

2010-11-20

Ett nytt liv

En ny människa föddes i natt. Det föddes säkert massor med små människor en natt som denna men bara en jag kommer att få lära känna bra. Min goda vän sedan länge och hans tjej fick inatt en liten bebis och Zilas fick en liten "kusin".

Det där med att föda är en så speciell upplevelse. Det är så häfftigt och läckert och underligt och lite märkligt att få barn. Jag var jätte jätte nojjig och orolig och nervös länge länge inför förlossningen men efter profylaxkursen som gav mig otroligt mycket (hade nog kunnat kommit igenom hela kalaset bara på den om jag ställt in mig på det) och gravidyoga kände jag mig redo! Tror att min kickboxning bidrog till mycket också och det gick toppen! Jag trodde att jag skulle skrika högst och gapa mest och spy massor och skita påmig och slå J och be alla att dra åt helvete men så blev det aldrig. Inte för att jag hade brytt mig OM det hade hänt för det gör man inte när man väl är där, inte ett jota. Men det gick lungt och bra till, jag fokuserade inåt och valde att hela tiden hålla hjärnan klar med vad som hände och varför det händer så att man inte tappar greppet och för mig funkade det jättebra. Jag hade turen att få en hyffsat okomplicerad förlossning och klarade av detta galant och det stärker mig i det vardagliga livet. För trots igångsättning pga övertid, konstanta värkar utan värkpauser på mer än 2 min i nästan 7h och en väldigt stressad bebis med mjölksyra som avgjorde ett akut kejsarsnitt vi 10cm så är jag så stolt och nöjd att jag fixade det utan att tycka att det var för djävligt! Jag fick dels nästan gå igenom en hel förlossning OCH ett kejsarsnitt och trots att bedövningen inte tog på operationsbordet och jag kände när de skar innan de fick helsöva mig och trots att jag inte fick träffa Z förrän 6h senare och inte fick vara med om det första skriket eller när de berättar vad det blev för kön så är det så stort! Självklart önskar jag att det hade funkat den naturliga vägen, det är rätt surt att inte få fullfölja när man kämpat så länge men när läkaren säger att det är fara för din lilla bebis skiter man förståss i det.

En av mina bästa vänner väntar deras lilla barn nästa år och det är så spännande att följa med i graviditeten och komma ihåg hur jag hade det. Självklart är iaf att vi absolut önskar få fler barn och att vi inte blev ett dugg avskräckta av förlossningen som jag varit rädd för. Jag hörde bara massa skräckhistorier innan Z föddes men detta är också en sann historia och det gick bra. Jag är så avundsjuk på alla er som har detta framför er för det är verkligen magiskt!

2010-11-16

Hej framtiden!

En möjlighet som är helt fantastisk har erbjudits oss som lever våra liv nu år 2010. Vi kan skicka ett meddelande idag som når mottagaren om 20 år. Jag tycker detta är fantastiskt och skrev dirket ett meddelande till Zilas och Johan. Oavsett hur livet ser ut då, om man lever och hurman lever, så kommer båda två att få ett meddelande år 2030 där jag skriver hur viktiga de är för mig och hur otroligt mycket jag älskar dem.

Överraska någon du också, eller skriv ett meddelande till dig själv! Jag kommer att skriva många meddelanden till dem jag älskar.

http://framtiden.amf.se

2010-11-15

Lyckans minut

Ibland överraskar livet och händelser i det en och man blir lite fundersam: Är det verkligen jag som styr mitt liv eller har jag en regisör som finns där ute ngnstans som vet precis vad som ska hända och när? Som spelar en ett spratt ibland och som gör en glad ibland och som överraskar en ibland?

Vi hade en lärare i skolan som sa att vår värld och våra liv pågick i nyckelhålet i en annan dimension. Rätt häfftigt att tänka så, att vi är dammet i ngns nyckelhål:)

Nåja, det som överraskade mig senast var på babymassagen förra veckan i kyrkan. Jag och Zilas och några andra härliga mammor går där och Lotta som är förskolärare och massageinstruktör brukar spela lite musik för barnen och ibland läser hon en dikt eller fin text som hon tycker om.

När lektionen var över valde hon att läsa en dikt av Erik Lindorm. Inte jättekonstigt egentligen för den är säkert vanlig vid dop och namngivningsceremonier men den är också det första jag läste natten efter då Zilas föddes, på sjukhuser efter min operation. Så fort jag läser den slungas jag tillbaka med full kraft till den natten då jag satt med Zilas i famnen och matade honom och läste denna och tårarna droppade ner på honom. För mig är den Zilas och för er som inte läst den kommer den här:


Lyckans minut

Erik Lindorm


Är det sant att jag håller ett barn på min arm
och ser mig själv i dess blick,
att fjärdarna gnista och jorden är varm
och himmelen utan en prick ?

Vad är det för tid, vad är det för år,
vem är jag vad bär jag för namn ?
Du skrattande knyte med solblekt hår,
hur fick jag dig i min famn ?

Jag lever, jag lever. På jorden jag står.
Var har jag varit förut ?
Jag väntade visst miljoner år
på denna enda minut.


Jag blir varm och glad och rörd av att läsa den. Vi pratade snabbt om det då, men sen var det dags för lite musik medan vi plockade ihop. Och då spelas "Älska mig för den jag är" av Ainbusk singers, den låt jag och Johan "fick" av mina föräldrar när vi gifte oss! Oddsen för att träffa så rätt kan inte vara särskilt stora, men jag blev varm i hela kroppen och har bestämt mig för att det nog finns "någon" som vakar över oss, som ville att jag skulle vara lite extra lycklig just då och det lyckades Någon bra med :)

2010-11-14

Pappiluttens dag

Idag är det fars dag. Min fars dag. Min svärfars dag. Och framförallt min mans dag. För i år är han far till Zilas. Han är någons pappa. Det är så magiskt detta att man är mamma och pappa till ett barn och att någon helt plötsligt "bara" finns! Att Zilas blev just vår och just så perfekt och fin som han är.
Förra året fanns inte Bebbe och vi visste inte vad vi hade missat men nu finns han här hos oss och gör oss så lyckliga och varje dag blir tusen gånger mer spännande än tidigare. Man bryr sig inte om småsaker längre. Tänker helt annorlunda. Värderar annorlunda än tidigare. För Zilas är allt man behöver. Känslan att få vara förälder till honom är stor och mäktig, jag vet inget som är så häfftigt!

Hoppas alla pappor där ute får en härlig dag och sen lägger jag in en liten parentes till brorsan: Om inte er lilla Bebbe kommer idag (vilket förståss vore toppen, en bebis på fars dag, kan inte bli bättre;) så är det bra 2v max kvar tills ni också har en liten människa hos er. T.o.m JAG längtar! =D

2010-11-12

Hellre förortsunge än rännstensunge

I går fm var jag och Zilas på babysim på planet fitnes i Vasastan. Vi startade vår resa från ett lugnt och tyst och snövitt radhusområde. Småfåglarna kvittrade lyckligt vid talgbollarna som hänger i buskar och träd. Det är idylliskt. Jag drar ett djupt andetag och känner den kyliga och fräscha luften nå djupt ner i lungorna.

Vi tar t-banan in till Fridhemsplan och åker kissiga hissar. Det luktar kräk i gången mellan perongerna på samma station.
Vi kliver av vid Odenplan där ombyggnaderna är i full gång. Vi blir nästan direkt påsprungna av olika stressade människor som inte tar hänsyn till någon annan än sig själv. En fot före den andra. Inte möta någons blick. Flytta på dig! Suck och stön.
En buss skvätter brun sörja som en gång varit vit snö.

Inte ett spår av lugn. Inte ett spår av mjuk vit snö. Inte ett spår av småfåglar och inte ett spår av frisk luft.

Under min prommenad tänker jag på hur himla lyckligt lottad jag är som faktiskt bor som jag gör. Utanför stan. Utanför allt detta. Stan är inget för mig och framförallt inget för Zilas.

Nu ska vi troligen snart flytta härifrån och jag känner mer och mer för varje dag som går hur jobbigt det kommer att bli att inte bo kvar här. För jag blir lycklig av att Zilas får känna på vit ren snö. Att han kunnat åka pulka i olika pulkabackar utan att vi behöver ta bilen dit. Eller att vi slipper gå till samma lilla park (hur kul är vasaparken, humlegården eller observatorielunden efter 2:a besöket tex?) dag ut och dag in. Att det finns massor av lek och busplatser i skogen som han kan upptäcka. Cykelvägar. Att det finns 4H gård. Vitsippeängar. Att det finns flera plaskdammar i närområdet. Att lekplatserna är stora, många och inte ligger nära stora trafikerade vägar. Så vill jag att han ska växa upp. Nära natur.

Jag bor hellre i lugnet och nära naturen och prommenerar här i grönskande skogar om sommaren, plockar blommor på våren, tittar ut över vita fält på vintern och går höstprommenader under ett tak av sprakande gult och orange. Det är kvalitet för mig. Jag åker hellre in till röriga, stökiga stan när jag känner för det än tvärt om.

Nu kommer det som tur är att se nästintill likadant ut i det område vi troligen ska flytta till förutom att vi bor precis vid vattnet då också så det blir inte sämre, bara annorlunda.

Så går jag och tänker medan jag passerar en gammal gammal dam och hennes lilla hund. Den lilla hunden är ute på prommenad, på trottoaren i stan. Damen böjer sig ner och plockar mödosamt upp efter sin lilla hund som precis satt sig och jag tycker så otroligt synd om den lilla vovven. Med en så gammal dam som matte så undrar jag om den någonsin får kissa på grön gräs, springa på fält och nosa i skogen.

Men vi människor är olika. Vi tänker och resonerar olika. Jag dömer ingen och jag kritiserar ingen utan alla gör sina egna val av olika orsaker. Jag kan bara själv konstatera att jag skulle ha jättesvårt att bo i stan med barn och djur, tycker att de ska få växa upp i en annan miljö.

Trevlig fredag! :)