and long time no seeing!
Det måste ha varit ett tag sedan jag skrev här, lyckadesglömma bort både adressen hit och inloggningen, det börjar bra.
Men så är det ju snart höst. Man kan skylla allt jobbigt på hösten verkar det som. Våren och sommaren har rusat förbi och nu står han där, hösten, med en lång tjock brun kappa och blåser med sin illaluktande andedräkt en vind av förmultnelse och kyla och fukt innanför huden. Han tömmer de bägare som under sommaren har fyllts med vatten och låter dem droppa ner från mörka himlar, han drar sin kappa tätare om sig och huttrar så det dånar.
Och endå så är hösten min absoluta favvoritårstid. Den är oslagbar. Jag blir oerhört lycklig av så enkla saker som att hoppa i lövhögar en solig höstdag, eller att sitta på ett café med en god vän och dricka cappucino och möta de glittrande blickar från de människor som kommer in från kylan med äppelröda kinder och ett stor leende på läpparna. Eller att andas in den tysta, spröda, svala och klara luften djupt ner i lungorna. Att kyssa kalla läppar. Att hålla i ett blad som drar sig tillbaka, som sakta håller på att somna in. Underbart....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar