Man växer av att träffa människor som likt en virvelvind av torra höstlöv sveper in i ens liv för att sedan tystna och falla till marken lika stumt som vinden upphör.
Man växer för att man måste lära sig att inte påverkas av dessa individer, att inte utnyttjas, att inte användas för deras bruk och för att sedan spolas bort likt daggmaskarna på regnvåt gata.
Jag har blivit 10 år äldre på en vecka, jag har växt mig skyhög. Min kropp ligger på regnvåt gata och väntar på nästa regnskur.
Hur kommer det sig att man blir nyfiken på just dessa människor? Jag orkar inte mer fler individer som likt parasiter suger ur all din näring och vandrar vidare till nästa....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar