Attjo! (eller stavas det Atjo?)

Snoret snoret i näsan där, säg mig hur länge du tänker stanna här?

Herre gud, vad det är jobbigt med förkylningar, har ni tänkt på vad det egentligen innebär? :

* Rinnande, blanka ögon
* Röda, nariga, torra snorsår under näsborrarna som får en att se ut som 5 igen
* Feberdrömmar, hur konstiga kan inte de bli?
* Svettningar: att gå genom lägenheten känns som ett hårt kick boxing pass
* Nysningar: man nyser så det gör ont tillslut, hysteriskt!

Men nu har jag haft min vårförkylning, nästa kommer i höst igen:)

Ibland händer det!

Sitter på golvet hemma i vardagsrummet och pratar med m o p som kommit och hämtat mig på Arlanda. Försöker klura ut hur resväskans kodlås fungerar, fick det inte att fungera i Rom. Hittar den magiska knappen och trycker ner den. Snurrar disträ på siffrorna medan jag hör m fråga om resan. Plötsligt slår det mig att jag inte noterade vilken kod jag la in som nyckelkod på väskan! Skit också! Jag har låst ihop resväskan utan att kunna kombinationen för att öppna den!
Börjar snurra på siffrorna lite förstrött och tänker att detta kommer aldrig att gå. 3 olika sifferkombinationer, det borde ge 999 olika kombinationsmöjligheter, herregud...

J kommer över dagen efter och börjar med den iver han har att klura och fixa med väskan. Jag har tappat tålamodet och låter honom klura. Efter en stund ger han upp och jag försöker igen. Försöker minnas kombinationen den stod på i Rom och hur många varv jag ev snurrade siffrorna efter det och vips, så hittar jag rätt!!! Jag är helt paff, men väskan är öppen och efter inte alltför många försöka så gick det!!!

Kanske skulle ha köpt en lott samtidigt, det är inte var dag man har sådan tur:)

I rom regnar det....

..och jag undrar hur mycket regn det finns egentligen?

Fåglarna kvittrar ibland och står man stilla en liten stund så kan man känna att den är på gång, våren alltså, att den sakta smyger sig uppför benet, men den når inte längre än till stövelskaftet, där den letar sig in och gör strumporna våta.

Under mitt paraply är jag trygg, utanför smattrar det på gatorna, på taken, på broar och träd och människor och under broarna som sträcker sig över Tibern drar några uteliggare ihop sina få tillhörigheter så långt de kan under skyddet som bron ger.

Underbara Fontana di Trevi, Nicoló Salvis verk, glittrar lockande med sitt klorgröna/blåa vatten, Neptunus vakar över sin fontän och visst är den maffig, helt otroligt!

Spanska trappan = en besvikelse. Märker knappt att man är där. Vore det inte för alla människor som liksom vi står och tittar på ingenting så hade man nog inte lagt ngn större notis vid den. Men man ska ju ha sett den och gått i den, så det gör vi. Vi går upp och galloperar ner.

Colluseum: Gladiatorernas och de vilda djurens slagfält. Solen tittar fram och skänker lite värme som vi lapar i oss desperat på en av läktarna, det är lätt att klä sig för tunnt och mina fingrar känns sedan det längre köandet som förfrusna.
Det är en pampig arena, välbevarad, den är väl lite mer än 1900 år gammal om jag inte har helt fel. Om man blundar och stänger av alla ljud som turisterna runt omkring oss genererar så kan man nästan höra de öronbedövande ropen från läktarna, de 55000 åskådarna som jublar till de värsta av fighter. Man känner nästan takten på stampandet som de åstadkommer när de stampar i golvet för att hetsa gladiatorn och djuret där nere. Men som en dröm är allt borta då man tittar upp igen och finner allt lugnt och stilla.


Vi hinner med att gå förbi Forum romanum, Phanteon, olika piazzor och torg. Vi går förbi Vatikanen också och S:t Peterskyrkan, men det är hopplöst att tro att man ska kunna komma in där, köerna ringlar sig långa och rör sig knappt, vilket gör att vi bestämmer oss för att ta det nästa gång. För jag har kastat ett mynt i Fontana di trevi, vilket betyder att jag ska återkomma till Rom en vacker dag.

Viva Italia

Jag ska till Rom!!

En långweekend med goda viner, god mat, intressant kultur, trevligt sällskap och massa tid att sitta på mysiga cafeér och dricka goda cappuchinon och titta på människor, yes yes yes live leker!

Ngn som är avundsjuk? =)

Nostalgi, det var bättre förr

Nostalgi = "längtan efter ett ofta idealiserat förflutet"

Jag är en äkta nostalgiker. Älskar att gå och titta, lukta, känna på saker i second hand butiker. De har ett förflutet jag längtar tillbaka till. Möbler, tyger, porslin som har en glömd historia, där står en perkulator som måste vara syskon med mormors fina, kaffefilter i plast, (vi hade ett brunt), margaretaskålar och platsmuggar a´la Sven-eric Juhlin (som mamma gjorde varm choklad i).
Min lilla blå snobben termos står fortfarande på hyllan i skafferiet hemma hos mamma och pappa, ingen har använt den på över 20 år säkert, men den ska stå där, bara för att.

Häromdagen fick jag se en bild på askarna Tenor och Domino, ni vet halstabletterna som fanns förr. Farmor hade alltid en ask av den orange/bruna sorten i väskan, kan fortfarande känna smaken av dem, de smakar farmor...

Och nu har en annan klassiker gjort comeback, lakritspucken! Känns som en gammal vän har dykt upp igen och jag har redan börjat frossa i denna efterlängtade goding.

Och appropå glass, är det ngn som fortfarande gör glace au four? Vi gjorde alltid en med hallon, sagolik!

Och sen: lyckan är total, jag hittar en skiva med Trazan och banarne, "e´bananerna fina?!" och köper den raskt, den har jag ju lyssnat på miljoner gånger när jag var liten och sjungit med i för full hals, kassettbandet är borttappat för länge sedan, men minnerna av våra sångstunder bubblar upp i takt med att låtarna byter av varandra på skivan.

Köper "Nostalgiboken" och där, av en slump, ser jag den på sidan 82, en bild på den lilla röda klänning som jag hade och älskade när jag var liten, finare klänning går inte att hitta, den gav mamma bort till ngn annan liten flicka när jag växte ur den, men det är ju så det är, det är livets krestlopp på ngt vis:)

Vasaloppet del 2, stafettvasan

Det är svårt att släppa vasaloppsämnet känner jag, kom hem igår från en tur upp till Sälen och Mora för att heja fram våra lag på jobbet i Stafettvasan. Jag är lätt att imponera på och nu är jag helimpad! Folk är modiga, starka, envisa och skickliga, så jäklar duktiga!

Det är en häftig känsla att stå i ett par minusgrader och se alla dessa löpare passera och dra iväg i full fart, hur tusan gör dom undrar man? Hur stannar man på ett par snorhala skidor? Hur tar man sig framåt? Hur undviker man att åka ut i skogen när spåren svänger i nerförsbackar? Hur tar man sig upp för branta uppförsbackar? Vad händer om man råkar åka på ngn? Frågorna är många som snurrar i huvudet på mig när jag ser den ena åkaren efter den andra som åker förbi.

Dock måste jag nog kvarstå vid min första slutsats, jag är helt övertygad om att jag skulle ha kört ihjäl mig, säkert krachat i ett träd eller så, det är en för mig helt omöjlig sport, men det är jättekul att vara med om hela grejen, vilken folkfest.

Och sist men inte minst, Grattulerar HK Svensk Markservice AB till ett sjutusan bra lopp, ni är grymma!!!!