Bada bada liten Bebbe

Idag ska jag och Bebbe testa babysim för första ggr. Egentligen ska vi gå på torsdagar men eftersom jag var så dunderförkyld i torsdags då så bidde det inget sim för mig då. Zilas badade däremot med pappa i badkaret, en väldigt populär och rolig aktivitet som de båda (och jag) har mycket kul åt! Zilas har lärt sig att plaska, han viftar som en väderkvarn och det är vatten överallt. Dock verkar det inte vara av glädje han plaskar utan har blir jättestörd på att det skvätter, vilket gör det ännu roligare för oss som iakttar:)

Nu får vi se hur det går idag, J är bortrest så jag ska gå själv och nojjar som vanligt över allt otäckt som skulle kunna hända: Tänk om jag halkar och jag tappar Zilas som slår huvudet i det hårda badhusgolvet? Tänk om han glider ur händerna och far iväg i poolen? Förstår inte varför jag känner sån oro, kan ju inte vara normalt!

Just det att vara livrädd för att han ska slå huvudet i golv/mark är jag ofta orolig över. I trapphus med betongtrappor, i rulltrappor osv. Livrädd att jag eller främst den som bär honom ska tappa honom. Lite av det kommer faktiskt från att svärfar i somras promt skulle ut på en nybyggd brygga på landet med 3 mån gamla Zilas i famnen. Han hade druckit några öl och jag ville absolut inte att han skulle ta med sig Zilas. Jag sa -"Nej, gå inte ut där med Zilas" men han lyssnade inte som vanligt. Det gick bra och han kom tillbaka triumferandes och sa att jag var för orolig.

Sen skulle han ut igen själv minuten efter. Och stupar som attan! Faller pladask och slår sig lite. Jag kunde bara känna en växande jätteirritation över att han inte hade respekterat mitt nej, över att han äventyrat mitt barns säkerhet och över att detta kunde ha hänt första ggr han var ute på bryggan, dvs då han hade Zilas. Delvis kommer min oro nog därifrån, att jag inte litar på att folk tar de bästa besluten för min son.

Men det kommer ju att gå bra idag, det gör det som oftast:)

En liten näsa kan också bli förkyld...

Det har våran lilla näsa blivit. Så nu vet vi hur kombon förkyld mor/förkyld Bebbe funkar = Inte så bra.

För hur förklarar man för en 5 månaders parvel att nässug är jättebra och inte ngt läbbigt som är obehagligt och att saltlösning hjälper och inte tvärt om? Vi lyckades inte övertyga Zilas så bra. Höll på i ca 2h i natt med att lugna en hysterisk bebis och J fick nästan lugna en hysterisk fru också för mitt tålamod var verkligen helt slutkört. Men återigen: Det kunde varit värre! Tänk om/när vi får magsjuka samtidigt, not fun.....

Däckad! Men vad är väl en förkylning, egentligen tänker jag sen...

Herregud vad sjuk jag blev av fotograferingen i lördags! Märks att kroppen inte har ngt immunförsvar alls, nu är det dags att börja träna och bygga upp det igen.

Började med att lite halsont under måndagskvällen övergick till halsflussont under natten mot tisdag. Mådde rätt ok tisdag och onsdag dagtid men i går kväll sa det PANG BOM! Idag har det varit för dj**ligt har jag tyckt. Stackars lilla Zilisen, han förstår inte varför mamma inte orkar busa som vanligt. Näsan och ögonen rinner och febern kröp uppåt idag. Så lycklig när Johan kom hem och busade och pysslade med lillhjärtat. Hur klarar alla ensamstående mammor att hålla allt flytande kan jag i mitt snoriga tillstånd undra, vilka hjältar!

Och så har jag tänkt hela dagen. Lite synd om mig. Men så är jag då här och nu. Zilas somnat och Johan tränar och jag sitter uppkrupen i soffan själv. Tårar och snor rinner igen, men inte pga förkylningen denna ggr utan pga cancergalan och framförallt den lilla familj som splittrades av att mamman i familjen fick bröstcancer i samband med att deras dotter föddes. En helt vanlig tjej i min egen ålder. En helt vanlig mamma. En helt vanlig liten familj som borde fått vara lyckliga tillsammans. Hon vägrade att tänka tanken att hon skulle bli tvungen att lämna sin lilla tjej men verkligheten var en annan. Hon kämpade för att få vara kvar men så blev det inte. Cancern spred sig och hon dog i mars i år. Har läst om den lilla familjens historia förut och jag är så tagen av hela berättelsen, pappan som är så stark och fokuserad på deras dotter, nu är de ensamma kvar.

Nu när man är mamma själv så går det inte att inte gråta floder när man kommer nära sånthär: att inte få vara med Zilas och Johan, att inte få följa min son och man i livet, att behöva släppa taget för alltid, fy säger jag bara... Och då slår det mig: Vad är väl en sketen förkylning? Jag är så förbannat lyckligt lottad som bara har en djävulusisk förkylning, det kunde varit mycket värre...Sms:ade in 100Kr till cancergalan direkt, hitta ett botemedel snart!!!

Bröllop

Härligt att vara en familj där vi alla har samma efternamn. Underbart att vara Fru Granvik. Efter många år tillsammans med upp och nergångar så känns detta verkligen så himla bra!

Jag har fått den största av gåvor, jag har fått kärlek!

Detta har varit det mest händelserika året någonsin i mitt liv. För 1 år och 1 dag sedan friade min underbara prins till mig!

Jag möter honom i en entré på ett hotell och hans ögon glittrar och han ler sitt klurigaste leende och ber mig följa med honom. Jag följer med honom till ett rum han hyrt åt oss och där tar han fram en liten leksaksbil. I bagageluckan ligger en ask och i asken ligger en ring. Bakgrundshistorien är den att jag sagt att vi köper en ny bil först efter att han friat till mig. Trodde ju inte att det någonsin skulle ske, men plötsligt händer det. Han går ner på knä och friar när jag öppnar asken med ringen och i min mage ligger vår lilla Zilas. Det är dagen innan min 30-års dag.

Dagen efter fyller jag 30 år och har en underbar dag och är så lycklig!

Tiden går och det blir nytt år. Vår bil går sönder och vi köper en ny, en familjebil för snart är vi ju en familj!

100507. Lilla Zilas ska komma. Vi väntar och längtar. Den 22/5 föds han äntligen och jag träffar honom för första ggr 23/5.

En underbar sommar med vår älskling följer. Han gör oss så lyckliga!

Efter sommaren följer en vacker höst och med den ett veckoslut i oktober. Zilas fyller 5 månader på dagen. Den dagen hade kunnat sluta i tragedi. En riktig stor sorg och katastrof men jag lyckas på ngt märkligt vis avvärja oss, mig och min son från detta. Jag går in i hissen på Åhléns i Kista centrum. Hissdörren står vidöppen så det är bara att gå in. Vi går in, men hissen verkar inte funka så jag backar ur. När jag precis kommit ur hissen med barnvagnen där Zilas ligger händer det ofattbara. Hissdörren har gängat ur och välter. Den välter mot barnvagnen. Den välter mot min älskade lilla bebis som sitter i vagnen. Och lika makalöst som detta är, lika makalöst är min blixtsnabba reaktion. Jag lyckas på ngt vis att slänga mig emellan och stötta upp hissdörren och sparka undan vagnen så att Zilas är utom fara. Adrenalinet rusar, hjärtat klappar och jag känner att jag skakar i kroppen. En tung hissdörr över mitt barn...Det hade kunnar skett. Jag är rasande arg och jag är livrädd... Efter att ha fått hjälp från andra kunder och personal kan vi gå därifrån oskadda. Nu väntar ett viktigt samtal till ansvarig firma, tänk om detta hänt och ingen hade hunnit ta emot dörren? En handikappad, ett mindre barn, en äldre, vågar inte ens tänka på hur det kunde ha slutat...

Men lördagen får mig på bättre tankar. Vi ska gifta oss! Jag har fått en håruppsättning och sminkning av min mans syster och blir så fin! Möter min blivande man och våra närmsta familjemedlemar i Stadshuset den 101023 kl 13.45. Vi blir fotograferade vid Stadsgården i den 6 gradiga höstluften. KL 14.15 står vi inne i Stadshuset och blir man och hustru.

Vi fotograferas ytterligare en stund och sen får vi champagne och jordgubbar och choklad inne i den jättefint smyckade bilden, den visar att vi är nygifta! Bilen tar oss till Södertuna slott där vi och närmaste familj ska övernatta. Vi äter gott, dricker gott och får en egen låt, tal och så många vackra minnen och lyckönskningar och bröllopspresenter utan dess like. Vi har en jättetrevlig kväll tillsammans som avslutas med att vi skickar upp två ljuslyktor i den mörka oktobernatten, en för mig och en för Johan.

Jag går och lägger mig som fru Granvik och vaknar morgonen efter upp som en 1 år äldre fru Granvik. Min födelsedag avslutar en underbar helg med alla mina kära familjemedlemar, tack för att ni ville göra vår dag så speciell.

Älskar er alla!

Allting är vitt vitt vitt

Det är ngt speciellt med att betrakta ett vinterlandskap, tycker ni inte? I natt var jag uppe efter att ha matat Zilas och såg att det föll stora mjuka flingor på altanen här hemma. Satte mig ner en stund och bara tittade i mörket och tystnaden.

I morse fortsatte flingorna falla och nu först börjar solen smälta bort lite av den snö som kom. Första snön i år kom alltså på dagen 5 månader efter att Zilas föddes.

Jag bara längtar till dess att han börjar gilla snö, jag har redan paxat att åka pulka, Johan får ta skridsko och skid/snowboard biten, antar att han är helt ok med den dealen:)

Finaste!

Har ni sett vårat lilla blåbär? Har svårt att tro att det finns sötare bebisar, upp till bevis i så fall;)

Lägenhet

Nu har vi äntligen fixat det sista pappersarbetet och skickat in ansökan om byte till en lägenhet som passar vår växande familj. Dock fick vi veta att kvinnan vi vill byta med har bet. anmärkning vilket troligen kommer att sätta stopp för allt vad byte heter, men håll tummarna för oss nu!

Om det går igenom så är förra året och dethär de bästa och viktigaste hittills i mitt liv. Graviditeten och älskade Zilas, förlovning, ny tjänst, ny bil, ev nytt boende: Jag är så lyckligt lottad!