Packad och klar

Imorgon åker jag och en vän till Mallis, ska bli så skönt! Den där pirriga känslan som brukar infinna sig har inte dykt upp ännu, får se om man kan sova i natt. Planen är en slapparsemester, med sol, bad, läsning och lite gott vin och mat, kommer att bli underbart!

IQ Pingisboll

Tänk vad sur man kan vara bara sådär "utan anledning", har ni tänkt på det? Under två dagars tid har jag retat mig på mer och mer absurda saker så när jag går hem från jobbet är jag helt slut av allt irriterande.

Jag är tex ruggit störd av en ringsignal som en kollega har på sin mobil, den är HEMSK och dessutom stegrande, så om han inte svarar så låter det som om melodin han har försöker sjunga sig ut ur telefonen, fruktansvärt! Nästa gång jag hör den där gräsliga signalen vet jag inte vad jag gör, utrota alla hemska mobilsignaler!

Eller en annan grej: Folk som pratar SÅ HÄR HÖGT i telefonen på jobbet så man knappt hör vad man tänker. Nej, du är inte själv på jobbet, nej, jag vill inte veta vad ni ska äta till middag, nej, jag är inte döv......

Och i måndags morse, grinig som man är, kommer en såndär trevlig byggarbetar kille och sätter sig bredvid en på t-banan, vilket man förstås får göra, men INTE OM MAN STINKER GAMMAL SPRIT/ÖL OCH VITLÖK!!! Jag är inte finkänslig, men det var nära på att jag bytte plats, fy faan vad han stank! Gammal fylla och vitlök, vidrigt! (hua, jag ryser bara jag tänker på det.......)

Eller tjat. Jag hatar tjat. Jag vet inte vad jag ska göra när folk tjatar. Det får mig att vilja skrika: - Håll truten! Det är ngt otroligt vad folk gaggar och gnäller om strunt saker, det var bla det som gjorde att jag tog tag i mitt liv och bytte jobb, det var en kvinna på förra jobbet som gjorde mig galen med sitt tjatande om vem som hade lagt posten fel till henne, men herregud, hur kan en vuxen människa göra det till en världslig sak? Då har man inte upplevt riktigt misär, och det är inte att man fått ett brev fel på posten kan jag säga....

Eller korkade människor, det fixar jag inte heller. Nu pratar vi om folk som inte greppar läget alls, som på allvar tror att det finns fjärilar med 1,5 m mellan vingarna (jo, det är sant, jag vet en som trodde det!) Helt otroligt. Just den personen jag tänker på häver ur sig 100 tals verkligen urkorkade frågor och kommentarer på en dag, det är som ett barn, vad trött man blir!

Suck ,vilken tur att jag finns då som är så bra, ngn måste ju skapa balans i detta vansinne .....

Jag skulle behöva städa...

...men i ren protest tänker jag lägga mig på soffan och glo på TV, jag är så less på alla måsten!

Get rich or die trying.....

Idag har jag gjort ngt jag inte brukar. Jag har spontanshoppat ngt ganska dyrt.

Var inte på Tomas Sabo butiken på Birger jarlsgatan och det gick inte att gå ut därifrån utan att först ha köpt två ringar. En har ett litet hängande hjärta med strass stenar som är helt underbart och det andra är enkel med små stenar i. Visade ringarna för Johan o frågade vad han trodde att det kostade "- En hundring?" blev svaret. Vet inte om det var en väldigt okvalificerad gissning för priset låg lite över 1000 lappen..Plånboken blev VÄLDIGT lätt efter besöket där.

Nåja, ibland får man lov att unna sig ngt fint, det har jag gjort idag:)

Jag har t.o.m införskaffat Eccos kultiga promenadskor..

Jag märker att jag börjar blir "gammal" (eller äldre, man kan kalla det vad man vill) .

Jag har nämligen flera symptom för att så är fallet:

* Jag kan gå en hel dag och bara plocka hemma "-för att det ser så rörigt ut".

* Självklart står jag och nyper av ruttna blad på blommorna i min plantering utanför radhuset för att det ska se "lite trevligt ut".

* Jag blir irriterad på småglin som är ute och ränner och skriker på nätterna, herregud, får ungar nuförtiden vara ute dygnet runt?

* Jag har medlemskort i alla butiker som går, och försöker komma ihåg att dra dem också, man kan ju få en bonuscheck!

* Jag blir ur trött (läs lullig) efter fler än två glas vin och dessutom bakis dagen efter.

* Jag börjar förstå det finurliga i att ha en liten matvagn a la mormor med sig till affären, smidigt sätt att slippa släpa maten.

* Jag börjar anamma det praktiska och bekväma i modet och dröm om att man ska orka fixa till håret på ngt snyggt vis nuförtiden, det var förr det.

* Numera står jag och ex svärmor och pratar blommor och jag hör mig själv säga det värsta man kan säga. -" Jag kanske kan få ett skott av dendär pelargonen, den är verkligen jättefin".

Ngn som har botemedlet för denna åkomma?

Cia på nya äventyr...

Jag har varit ute på äventyr i helgen. I två bemärkelser.

Den första gäller kräftfisket vi var med på i fredags kväll/natt. Föreställ er en ljummen augustinatt, det är kolsvart ute och stjärnorna glimmar på himlen. skratt och munterhet hörs från ett härligt sällkap som är uppe i varv av spänningen kräftfisket ger. Man kliver i roddbåten med extraagn och tyst glider båten ut på den mörka sjön. Innan ficklampan tänds sitter man helt i mörker och bara är, underbar känsla.

Sen kommer du fram till burarna och visst är det spännande när man drar upp en bur och det krafsar av kräftor i den, det pirrar i hela kroppen av spänning och det är helt enkelt jättekul:)

Detta är ngt jag måste göra igen, en trevlig upplevelse.

Äventyr nr två bjöd V på när vi tjejer skulle ut och plocka svamp. Efter ett planlöst strövande och inte en enda svamp i sikte så tar V en annan väg än jag och K. Efter en kort stund skriker V att hon sitter fast. -"Ja, ja, vi kommer" säger jag och K och strövar lite förstrött fram till V. När vi kommer fram sitter V i stump lästen på ena sidan av ett dike. Vi står på andra och mellan oss syns ca 1cm av hennes stövelskaft sticka upp ur diket som visat sig vara ett lömsk kvicksikveraktigt kärr!!! Både V och K gräver för allt de är värda mellan skrattattackerna efter stövlarna som sitter som berget. Efter 5 min får de tillslut upp stövlarna ur kärret, då är både K,V och stövelparet nerkladdade av en brun sörja som ser ut som och luktar som ko dynga...

Så kan det gå, man har det så roligt som man gör det =)

Att vara tax kan inte vara lätt, tänk att inte komma upp över trottoarkanterna utan att graciöst behöva hoppa med hela kroppen, tänk vilket projekt! Men trots det så finns ingen sötare hund än en strävhårig tax! De är så charmiga där de småspringer fram på sina små ben.

Jag skulle gärna vilja ha en tax igen. En liten Åke. Och Åke ska inte vara som alla andra Åkar, dvs kille, utan det ska vara en tjej/Tik. Hanhundar är jag inte så hemma på, så en tik skulle det bli och hon skulle få heta Åke. Inte vet hon om att Åke egentligen är en kille, min tax skulle förresten inte bry sig om sådana oviktigheter.

Om jag inte var allergisk och om hade jag tiden skulle hon skutta runt här hemma nu, hon skulle fixa lilla trappen upp till mitt hur i ett naffs och hon skulle vara min, bara bara min...

Sommaren är kort

När tar sommaren slut? Vet man det? För mig började det kännas lite höstigt redan när jag var tillbaka från semestern v 29, då var ju allt det roliga slut iallafall. Men sen droppar det inte små guldkorn i vardagen som är så typiskt för härliga, långa sommarkvällar, eller vad sägs om ett glad vin med en vän efter jobbet, en fika, en spontanmiddag eller en tur på stan? Imorgon ska jag och två kompisar försöka oss på en picknick, sommarens första för min del. Och jag ser fram emot denna lilla triviala händelse jättemycket, kan nästan säga att jag längtar! Filtar och mat och vin och skratt och snack, hur kan man inte längta? Så håll alla tummar ni har för oss imorgon, vore ju förödande om det skulle börja regna.....

En helt vanlig tisdag i Augusti

Herregud, kan man verkligen se ut så här?

Ska ut på en tränings cykeltur och har precis tryckt på mig hjälmen som nu sitter typ 1 m ovanför huvudet, ser ursjukt ut, hur lustigt som helst. Fnissar åt mig själv och börjar skratta ordentligt när Johan kommer in och ser lika knasig ut som jag, ingen sport för fåfänga personer kan jag säga. Men hurtig som man blivit hasar man sig vigt (in my dreams) upp på åbäket och far iväg. Fastnar i trampan redan efter 50 m, men lyckas trassla mig ut och få snurr på eländet. Lattjar lite med växlarna (man har ju sett hur proffsen gör) vilket resulterar i att de börjar hoppa. Mindre bra. Hoppas inte Johan såg bara...

Allt som allt flyter det dock på väldans bra, börjar bli trött, det märker man när man blir omhojad av lite äldre på vanliga "tant"cyklar.

Efter 2 mil är vi tillbaka där vi började, 5 min innan allsången börjar och sen mitt i peps Persson numret serveras köttbullar och potatismos, livet kunde vara sämre....

Att ha eller inte ha, det är frågan....

Idag hoppade en väska på mig i en affär. "Köp mig"! , skrek den och av ren skräck för vad som skulle hända annars gjorde jag det. Och samtidigt som jag går ifrån affären med ännu en väska att lägga till min redan fruktansvärt stora samling så börjar ett litet monster i bakhuvudet att viska: " onödigt", "Slöseri", "snobb" och värst vad obehagligt det blev, för det lilla lilla krypet har ju rätt! Jag har blivit en "sån där" person som jag tidigare faktiskt föraktat lite, en som "sprider" pengar omkring sig på onödigheter, en slösa, en vars nöjen har blivit materiella och inte intelligenta eller kulturella. Hur gick dethär till? På jobbet kallas jag partyprinsessa, hur blev det så?

Samtidigt är man den man är, sig själv, och mamma säger alltid att man ska leva sitt liv i nuet, och däri ingår det att vara sig själv, älska ärligt, ta hand om dem som betyder ngt för en och för mig även att köpa det man verkligen vill ha nu, vem vet vilka möjligheter man kan ha imorgon eller övermorgon?!.