Älskade lilla Prins Underbar!
Åh vad ett mammahjärta kan brinna av stolthet när ens lilla knodd, envis som synden, staplar iväg från pappas trygga famn och går sina första steg på egna vingliga ben utan att vi håller i honom. Lyckan är total i den lilla kroppen när han inser att han går utan hjälp, att han kan själv! De klarblå ögonen glittrar och glädjen han känner när vi berömmer honom går inte att ta miste på. Tror att vi fick ihop till som mest 5-6 egna steg idag och många fler lär det bli:)
3 kommentarer:
Men åh vad roligt :D vilken lycka, det e så himla kul att se glädjen när man berömmer dom...Duktiga Zilas! Kraaam!
Lilla lilla skrutten. Gud så roligt. Förstår att han är helt lyrisk.
Vi väntar med spänning att A ska börja oxå. =)
Kramar
Ja han blir helt upprymd! Men nu både igår och idag har han inte velat gå alls själv, lite feg när han märker att han inte ha ngn att hålla i. Får se om det ligger på is ett tag eller om han kommer igång igen:)
Skicka en kommentar