Vinterkräkan

Jag tål mycket men när det kommer till kräk och spyor blir jag helt paralyserad och livrädd och nästan lite småhysterisk. Tycker det är sååååååååå himla äckligt och vidrigt och hemskt och läbbigt och otäkt och FY vad jag inte gillar det!

Har varit ett stort orosmoment både när det gäller den hemska vinterkräksjukan och när det gäller Zilas också: Vad tusan gör jag när han blir magsjuk?!! Det fick jag erfara idag, för det verkar inte bättre än att han åkt på just vinterkräkan :(

Han låg hela natten och kved och åmade och "sparkade" i luften för att han hade så ont i magen :( Ett par ggr fick vi byta proppfulla diarée blöjor och ingen av oss har sovit nämnvärt. Sen lugnade det ner sig under morgonen och han fick lite gröt och somnade. Vaknade till igen, drack lite och hejsan hoppsan så hade han kaskadspytt över mina ben, över heeeeeela Johan som höll i honom och över halva vardagsrumsgolvet:( Börjar nästan böla. Det är ju så fruktansvärt synd om en sån liten som är sjuk, men det är inte heller så kul att torka kräk från benen så att man kan resa sig för att assistera pappa som står nerspydd från topp till tå... Tur att Johan är så kolugn, han väntade ut allt och hoppade sen i badet med Zilas. Jag avböjde erbjudandet om hjälp att torka för detta måste jag bara fixa. Och det gjorde jag! Hurra för mig!

Men nu är jag dels orolig över hur han mår förståss och se över hans vätskemängd och dels lite nojjig över att vi själva ska bli smittade och även att han ska vakna och spy sådär mycket igen när jag är själv :S

Så mässan jag skrev om tidigare är numera ett minne blott som det verkar, hade verkligen sett fram emot att gå. Men sånt är livet, det blir inte alltid som man tror.