Åh då vet man, att snart är det jul!

Jag hör till dem som älskar julen. Jag kan fortfarande komma ihåg pirret i magen när julafton närmade sig. Julmusik. All snö. Allt mamma gjorde för att få det mysigt och trevligt. Apelsinerna med nejlikor. Stora pepparkakshjärtan med röda band i att hänga i fönstret. Doften av glögg. Att klä granen dagen före julafton. Pappas provsmak-köttbullar kvällen innan julafton (jag gillar inte skinka så jag har alltid fått provsmaka köttbullar istället:). Jag minns mammas lussekissar och glögg och romerska bågar framför Kalle anka.
Gud vad jag kan längta efter att få vara lite igen då, just när julkänslan kryper sig så långt in under huden som den bara kan. Att bara få flyta med och slippa dela sig i tusen delar för att hinna allt man själv vill och ska göra samtidigt som man ska fira med släkt på bägges sidor. Missförstå mig rätt, jag är otroligt lyckligt lottad som har två familjer som vill fira med oss, men det skulle också vara skönt att slippa vara den som flänger runt.

Men liten blir jag aldrig igen och de år som gått får vi ju inte tillbaka, utan mitt mål nu är att Zilas ska få känna samma pirr i magen dagarna innan jul. Att han ska få jultraditioner som hänger kvar i hjärtat för alltid framöver med goda minnen av värme, skratt, dofter, paket och allt annat som hör julen till.

I år är det första året för mig och Johan som föräldrar och nu börjar en spännande tid för nu vill jag göra det mysigaste och bästaste för Zilisen, för hur det än är så är väll julen egentligen barnens högtid :)