L ringer och säger att det är dags att plocka ihop, vi ska möta M snart. "-Visst" säger jag och röjer undan det värsta på skrivbordet och säger hej då till alla på jobbet.
Kliver ur hissen på entréplan med lätta steg och plötsligt kommer den, en känsla av eufori, sprudlande och stigande sprids den i kroppen och jag börjar fundera på om jag kommer skrika ut min lycka här och nu över att äntligen vara ledig, ha semester, äntligen slippa allt strul?!
Men det gör jag förstås inte, utan fortsätter bort från jobbet, ju längre bort jag kommer desto lättare blir stegen, solen skiner och värmer och jag börjar svettas och för fösta gången på flera veckor ler mina läppar av absolut ingen anledning.
Sitter utomhus i värmen, på MP, med M och L och en kompis till M och det kommer och gå folk och jag äter världens godaste Halloumiburgare, dricker ett glas rosé, två, tre, fyra glas och njuter av att sommaren är här. Och jag konstaterar lugnt att man kan må mycket sämre än såhär!
2 kommentarer:
Åh, det låter härligt! Hoppas att du får en lång, skön & solig semester...
Tack snälla, detsamma! När är du ledig?
Som alltid känns 2 veckor för kort, men man får njuta av stunden:)
Skicka en kommentar