Jag tog studenten idag för 9 år sedan (om mitt minne inte är helt ur funktion). Känns som det var igår som man stod där, lite nervös och ganska frusen (för inte hade vi så fint väder på den gamla goda tiden som idag inte) med vit klänning och studentmössan på. Det var på den tiden man var ung och pigg på allt, kärade ner sig i totala idioter och tyckte att livet var en fest. Jag funderar på det samtidigt som jag möter några av alla dessa studentflak som åker förbi en på stan, men gud, tänker jag, var jag sådär liten? Såg jag sådär pyttig ut, det var ju inte alls så man kände!
Och hur blev det då? Blev det som man trodde? Hamnade man där man ville? Har man gjort det man önskade? Jag summerar ihop tiden efter studenten och kan konstatera att det har gått ganska bra. Det har gått väldigt bra. Jag har allt jag behöver och lite till. Min familj lever och mår bra. Mina vänner är lyckliga. Jag har en underbar egen täppa som jag älskar. Jag har ett bra jobb. Jag har rest och sett lite av den stora världen, och det är nog det enda jag ångrar hittils, att jag inte rest mer när chansen fanns. Nu har fokus ändrats från att parta och leva livet hela natten lång till att utnyttja varje dag så mycket man kan, alltså inget vin kvällen innan, man blir ju sååå trött dagen efter och då är hela daaaaaaagen förstörd. Känner ni igen er? :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar