Idag är det dagen efter festen. Allt var så lyckat och trevligt, jag kom i säng vid 3, mina kära föräldrar vid fem (!). Märks inte att de börjar bli äldre inte ;)
Och när man ser alla pappas och mammas vänner som jag är uppväxt med också, så ser man hur viktigt det är med vänner och familj.
En man som var en av pappas bästa vänner gick bort för lite drygt en månad sen och hans fru var med igår.
Hon och han var så lyckliga, de var varandras livs stora kärlekar och jag vet inget annat par som verkligen passade så bra ihop som dem. Men han blev sjuk i cancer och nu är hon ensam kvar. Och det skär i hjärtat på mig när jag iakttar henne. Detta var första stora festen med alla vännerna utan honom och det var så sorgligt. Hur kan livet vara så himla orättvist? Hon var så ledsen, sa hela tiden att "Han hade älskat detta, att få vara med alla sina vänner på den här festen", men så blev det inte...
En annan man förlorade sin dotter i en tragisk bussolycka. Hon var inte mer än runt i början av tonåren.
När han ser mig, jag som är nästan lika gammal som hon hade varit nu, ser jag hans smärta i blicken, jag påminner honom om det han förlorade.
Och jag blir rädd då, när jag möter hans blick och lyssnar på hennes ord, för en dag är det kanske min tur, min älskade som dör ifrån mig och hur överlever man det? Jag kan inte ens förstå den smärtan, det är så fruktansvärt.
Av att prata och lyssna på dem som upplevt och gått igenom detta, blir det ännu tydligare för mig att livet är oförutsägbart. Så vänta inte med att säga att du älskar ngn, bli sams med dina ovänner, skicka ett kort till ngn som behöver, ge en komplimang : Säg det dirket!!!!!
För faktum är ju, att man kan inte ändra det som hänt, men man kan påverka det mesta som kommer att ske...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar