Jag hann inte studera honom särskilt länge denna morgon för det kvittrade och fnittrades i Zilas rum och min Prins Underbar fick komma och gosa hos oss. Vi låg alla tre och busade och mös och skrattade länge innan någon blev tvungen att bryta förtrollningen och gå upp. Men känslan av mina änglar bär jag med mig dag som natt.
L ringde och undrade om jag var redo för shopping och det blev det. Tog en promenad till Bromma blocks och hittade massor av fint, mest till Zilas dock;) Satte oss på ett fik och tyckte mig se en vän från förut på långt håll. Visade sig senare att det verkligen var så
Det är så underligt det där tycker jag. För det finns något speciellt med en människa man har varit väldigt nära en gång i tiden. Ett slags medvetande som aldrig försvunnit fast själva relationen har det. Förstår ni hur jag menar? Mycket förändras ju med tiden men den avskalade nakna personen är ju alltid oftast densamma. Det är när man känt någon så väl som man ändå kan förstå denne utan att ha varit med på länge. Man kan och känner igen rörelser. Ansiktsuttryck. Kroppsspråk. Tonläget i rösten. Tycker att det är väldigt fascinerande. Den jag mötte idag var iof ngn jag haft som min bästa vän för länge sen. Också en särskilt unik människa: den enda jag mött hittills i mitt liv som hade ett tankemönster som jag upplevde var väldigt likt mitt eget och det är ingen annan jag träffat som kunnat förstå så mycket utan att ord behövts. Och jag tror också någonstans att den uppfattningen var ömsesidigt. Men på vägen vidare valdes jag bort. Valdes hon bort. Valdes vi bort. Ögonblicket försvann och framtiden utan varandra blev ett faktum. Kanske berodde det på ödet, kanske på dumhet, kanske på överlevnad, vad vet jag. Men jag vet att man med facit i hand kunnat göra mycket annorlunda om man vetat hur allt skulle bli. Men så fungerar ju inte livet. Så undermeningen är: var rädd om era relationer kära vänner. Vissa finns det ingen motsvarighet till och värdera alla dina olika relationer lika, för de behövs för att göra dig till en bättre människa. God natt kära ni!
3 kommentarer:
Bra skrivet, känner precis så för en person jag med! Väldigt skumt hur livets väg förändras med tiden. Jag tycker iaf det e jättetråkigt att man "förlorat" en sån bra vän man haft så länge och som man hade så mycket gemensamt med..
Ja det är vemodigt på något vis. Sorgligt och synd. Men samtidigt så säger min erfarenhet också att inget är omöjligt, relationer går att återuppta och bygga upp på nytt om båda är villiga till det när tiden är mogen. Får se om just denna relation hör dit, tveksamt om vi har samma inställning men har vi det så vore en catch up fika ngt jag skulle se fram emot:)
jo sant så sant men båda måste vilja och någon måste ju ta första steget! Men som sagt ingenting e omöjligt.
Skicka en kommentar