Det är mycket nu...

Snart blir min lilla kanelbulle ett år. På söndag smäller det och vi slår på stort! Det blir namngivning och ettårs kalas för släkt och vänner på samma gång och som det verkar nu blir vi ca 50 (!) pers. Herregud vad många! Var ska alla få plats? Lokaler rymmer ca 30... Trångt...Dessutom är den i två rum så alla kommer inte att kunna sitta ihop, men det verkar bara vara jag som tycker att det är sjukt jobbigt, så det kanske inte är så farligt:) Sen är det säkert någon som blir sjuk eller inte kan i sista stund, det händer ju nästan alltid. Fast det hoppas jag itne på, finns det hjärterum så finns det stjärterum, man får väll stå då om det blir ont om sittplatser, så kan det vara:) Ceremonin är inte flexibel men kalaset kan man komma och gå till hur man vill ,så förhoppningsvis löser det sig. Ska bli fint väder också så vi får ställa ut lite bord och stolar i värsta fall. Nu skulle man haft en villa med trädgård, skit att bo i lgh i situationer som dessa.

En namngivningsceremoni är inte lika "lätt" att planera som ett dop har jag en känsla av. Missförstå mig rätt, men vi leder ju hela ceremonin själva och det är både jättejobbigt för det kräver massvis med planering och organisering och jätteroligt att kunna forma den precis så som vi vill ha den. Hoppas det blir minnesvärt och fint:) J´s kusin och morbror kommer förhoppningsvis kompa oss på gitarr och nyckelharpa, det ser jag jättemycket fram emot!

Dagarna som är kvar nu kommer att innebära städning, fixande här hemma med bakning osv och allt fix med sångtexter, foton på Zilas som ska läggas ut på borden iställer för ett bildspel och som man sen får ta hem om man vill, fadderbrev, namnförklaring, dukningsplanering, beställa tårtor osv. Som TUR ÄR har jag min underbara mamma som hjälper oss med det mesta i layoutväg, TACK! Du är oersättlig och jag uppskattar din hjälp och tid massor nu när jag är så stressad! Svärföräldrarna har också lagt ner mycket tid och engagemang på oss, stort tack för hjälpen! Tur att vi har er alla :)