Kanske har jag skrivit denna förut på bloggen, kanske inte. Det är dock en av mina favoritdikter som både har ett uns av allvar, verklighet och humor. När jag väntade Zilas blev den extra "verklig". Lars Forsell är helt fantastisk tycker jag vad tycker ni?
Jag sover i dig
Jag sover i dig
Det kan du inte veta
Nära födelsen sover jag
Och nära det förtrollande
Du vänder dig i sängen
Som en havande val
Som ett plankton med stora ögon
Slumrar jag i dig
Jag älskar dig
Det får du aldrig veta
Nära döden sover jag
Och spränger mina skal
Ur En kärleksdikt, 1960
2 kommentarer:
Jättfin!!
Den är lite speciell, men som sagt en favvorit:)
Skicka en kommentar