Det är smått fantastiskt dethär med hur människor utvecklas. Jag följer min sons utveckling med stor fascination och beundran, han är så klurig och smart och duktig. Igår lyfte han (för första gången) på huvudet och tittade åt bägge hållen när han låg på mage. Vi har haft svårt att få honom att göra det, han är envis som synden så han har totalvägrat innan, men så tjingtjong, plötsligt händer det: I sängen när jag och Johan ligger och morgonmyser med honom så bara lyfter han och tittar sig omkring utan problem och skrattar så det snörper till i mammahjärtat och lyckotårar börjar rinna nerför mina kinder, vi har världens underbaraste son, det bara är så:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar