Måste säga att jag har en ganska cool mamma. Fick en biljett till Peter Carlsson och blå grodorna av henne när jag fyllde år. Vi skulle gå ihop och jag hade ingen större förväntning på torsdagkvällen, visste att det hade med musik att göra, men inte så mycket mer.
Kommer in på scala teatern, jag sänker medelåldern med säkert 20 år, folk trängs värre än vid på och avstigning i t-banan i rusningstrafik och jag är rejält irriterad redan innan vi ens kommit fram till våra platser.
Men väl där och när Peter väl dyker upp på scenen så börjar jag greppa hel grejen. Det är ju genialiskt, härligt och helt enkelt underbart! Denna kvartett spelar allt: visor, blues, jazz och allt med en ball proggkänsla, jag hör Thåström i hans röst, jag ser Jagger i hans rörelser och helt plötsligt hör jag Peder Lamm i mitt inre som ropar: Första, Andra, Tredje, Såld (!) till den unga tjejen på rad fem som med stor beundran och fascination över dessa människors musikalitet sitter med munnen halvöppen och köper koncept och show rakt av!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar