tänkte på det där med vänskap och vad det egentligen innebär. Nu finns det säkert 100 miljoner olika definitioner på vad vänskap är just för varje enskild individ, men jag tänkte mest gå in på vad jag anser är en bra kompis.
En bra kompis är en kompis som tänker på mig lika mycket som jag tänker på honom eller henne. Som ställer upp för mig och som gör vad han eller hon kan för att göra mig glad. Någon som undrar hur jag mår, ngn som stöttar när livet inte är på topp. Ngn som frågar mig om råd eller låter mig hjälpa när han/hon mår dåligt. Jag har en handfull RIKTIGT bra vänner. Dessa personer passar in på beskrivningen ovan.
Min bror och vän Chongan tex, han gör mig glad. Han skämtar och har sig för att få mig att skratta och lyckas för det mesta. Han är genuint genomsnäll och har vad jag vet aldrig pratat ill om ngn annan.
Carina, min "bästis", finns vid min sida närhelst jag behöver. Uppmuntrar och lyssnar, ringer för att bara kolla läget. Har gett mig en helikopter resa över New York, för att hon vet att det är en av mina drömmar att få göra det, just över NY.
Eller Johan, som packar en frukostmatsäck en tidig söndagsmorgon och tar bilen över hem till mig och väcker mig med kaffe på termos och ostmackor, vem blir inte överlycklig över det?
Men sen har jag börjat känna av de som inte finns här för min skull, som inte är intresserade av hur jag mår eller hur jag har det, utan enbart är intresserade av vad jag kan göra för dem. Som behöver mitt stöd men inte kan ge ngt tillbaka. Som inte bryr sig ett dugg när jag har det skit på jobbet, privat eller i största allmänhet men som jag förväntas ställa upp på när de har det tufft. Dessa persontyper kallar jag parasiter. Jag har en förmåga att dra till mig dessa "parasiter" (hm, låter lite uäckigt, men ni förstår poängen) och har fått göra en hel del "rensningar" bland mina sk vänner genom åren.
Men nu får det vara nog. Från och med idag tänker inte jag engagera mig i dessa människor längre. Jag är trött på att ringa och fråga hur folk mår, hur det går på deras nya avdelningar, hur föräldrar, släktingar eller syskon har det, hur killen/tjejen mår, jag är ur less på att vara den som bryr sig, så framöver kommer jag att enbart fokusera på de människor som klarar av ett givande och tagande.
Så, känns skönt att ha tagit det beslutet, varför lägga tid på obotliga egoister när det finns så många andra underbara människor att lägga sin tid på? =)
1 kommentar:
Det är så sant! Mycket bättre att omge sig med människor som kan ge en positiv energi.
Skicka en kommentar